Merit Hemmingson har aldrig imponerat av "den som kan spela fort". För henne är svänget och de mullrande basgångarna det viktiga, den låt som kanske betytt allra mest för att hon blev den hon blev är Procul Harums "A Whiter Shade of Pale".
Hederspriset är den mest förnämliga utmärkelse som delas ut av Svensk jazz, som i år för första gången håller sin årliga nätverksträff i Visby.
Priset delades ut under jubileumskonserten på Wisby Strand på fredagskvällen då Gotland Big Band firade sina 50 första år tillsammans med solisterna Nisse Landgren och Viktoria Tolstoy.
Merit mottog då såväl riksförbundets som publikens stora uppskattning för sin livsgärning med sin hammondorgel.
Det är också så hon själv ser på priset, som att det grundar sig på hennes samlade livsgärning. För någon jazzmusiker ser hon sig inte som.
– Nej, det var länge sedan. Och länge sedan jag lyssnade på ren jazz, det var på 1900-talet det, skrattar hon.
Hon har sin musikaliska själ i svänget och i bastonerna, egentligen oavsett genre. Kvillrande solon har hon aldrig imponerats av och inte de som spelar fort. Men i basgångarna, de djupa och dova…där bottnar hon.
Merit Hemmingson flyttade till Gotland med sina hammondorglar för omkring 15 år sedan.
Genom åren har hon, till slut, insett att den albumtrilogi med folkmusik på beat hon gav ut på 70-talet (”Huvva!”, ”Trollskog” och ”Bergtagen”) tycks ha gjort ett outplånligt intryck.
I övrigt kan hon inte riktigt ta in sin legendarstatus.
– Jag jobbar bara på. Det kanske också har betydelse för det här priset, funderar hon. Att jag är verksam och hela tiden gör nya saker.
Viktoria Tolstoy var solist när Gotland Big Band firade 50 år med konsert på Wisby Strand på fredagen.
Jo, så kan det vara. I veckan fick 83-åringen exempelvis en ny treamanualig kyrkorgel med stort pedalbord som hon ska börja komponera musik på.
Hon börjar från noll, när hon går in i musiken är hon fri och ser fram emot vad som finns att upptäcka.
Merit Hemmingson har legat lågt en tid, men nu är hon på gång att börja skapa musik igen. Aldrig falnar den lågan. ”Jag har hela livet på mig”, som hon säger, 83-åringen.
Att Merit Hemmingson, som har rötterna på Jämtlands sluttningar men flyttade till Visby för runt 15 år sedan, tillhör svensk musiks stora är det ingen tvekan om.
Genom åren har hon tilldelats en mängd priser, bland dem Jan Johansson-stipendiet och Gannevikstipendiet om 500 000 kronor. Av Wille Crafoord och Mikael Ramel tilldelades hon 2017 utmärkelsen ”Legitimerad legend” och samma år valdes hon in i Swedish Music Hall of Fame.
I fjol tilldelades hon kungliga medaljen Litteris et Artibus för sin framstående konstnärliga insats.
Gotland Bid Band under en av många repetitioner. Storbandet fyller i år 50 år.
Sitt senaste album gav hon ut 2021, ”Huvva! Vad tiden går”, med nytolkningar av sina 70-talslåtar.
Svensk Jazz har delat ut ”Lifetime Achievement” sedan 2002. Bland pristagarna märks Svend Asmussen, Toots Thielemans, Georg Riedel, Alice Babs, Monica Dominique och Svante Thuresson.