Visbydagen blev inte som den brukar 2020. Ingenstans var det tydligare än strax efter lunch på bokhandeln Wessman & Pettersson.
– I vanliga fall är det helt svart av folk ute på gatan när man tittar ut genom skyltfönstret så här dags den här dagen. Du ser, det är okej med folk ändå, men inte alls som tidigare år, säger butikens ägare Roland Salemark.
Modevisningen på Adelsgatan – som brukar vara navet på Visbydagen – ställdes som bekant in i år. Följaktligen var det färre människor i omlopp på gatan. Men Roland Salemark hade ett dragplåster i rockärmen: Artisten och författaren Magnus Carlson, som hade bänkat sig i butiken för att signera böcker.
– Det är första gången jag signerar böcker på Visbydagen, så jag märker ingen skillnad. För mig är det här bästa Visbydagen hittills, säger han.
Debut på Visbydagen gjorde även i någon mening hantverksföreningen Kvinnfolki, som för första gången satte upp stånd på Stora torgets marknadsplats.
– Det är slående hur många fastlänningar som är på ön nu. Vi pratat med flera under dagen som stannat kvar lite extra länge i sin sommarstuga, eller turister som har semesterdagar att plocka ut. Visst, det är nog lite lugnare den här Visbydagen, men det kanske bara är bra, säger Anna Larsson, ett av kvinnfolket på plats.
Stickprov på stan bekräftar tesen. Merparten av alla GT möter ute i vimlet befinner sig tillfälligt på ön. Och de flesta hade inte en susning om vad Visbydagen var innan de satte sig på färjan.
– Det blev en överraskning, en positiv sådan. Det är härligt att gå runt bara när det finns så mycket att se och göra. Har du kollat in ljusprojiceringarna borta i ruinen? Riktigt häftigt, säger Gunilla och Mikael Wingqvist från Västervik.
Det som åsyftas är årets stora nyhet på Visbydagen: Gotlands museums och Riksantikvarieämbetets satsning "Medeltiden i nytt ljus" i Helge And. Medelst en serie projicerade stillbilder och filmsnuttar berättas här historien om ruinen och människorna som levde där.
– Det här är ganska ovanligt, även ute i landet. Vår förhoppning är att tekniken ska tas i bruk i stor utsträckning i framtiden. Det är ett utmärkt sätt att visualisera det förflutna, något som annars kan vara svårt om man endast har text att tillgå som besökare i en gammal byggnad, säger Viktor Lindbäck, verksamhetsutvecklare vid Riksantikvarieämbetet.