Eva Lilja och Maria Kask var jobbarkompisar redan på Danielssons skyltfabrik. Vid årsskiftet blir Maria pensionär och Evas framtid ligger oberedd.
Det var sommaren 2009 som Eva Lilja kom hem till Gotland igen och tog över det anrika företaget hon blev blixtförälskad i redan som ung kund.
– Det är inte klokt vad tiden går, säger hon och berättar hur hon som 23-åring och anställd vid Danielssons skyltfabrik i Visby av en äldre kollega fick en rå kohud under höstslakten.
Det skinnet kom att bestämma hennes öde och hela yrkesliv.
– När jag kom hit till garveriet och lämnade skinnet till Hans-Olof Ödin ute på gården gick han på det med skyffel och skrapade. När jag till våren kom in i butiken för att hämta det kände jag bara, oj, här ville jag jobba! Det luktade så gott och spännande och jag tjatade hål i huvudet på Hans-Olof, säger Eva Lilja.
Hon berättar skrattande hur hon tiggde till sig tre månaders provanställning.
– Jag började i september 1988, då fanns posten ännu på Donners plats och man gick upp till banken med en kasse pengar, säger Eva Lilja och berättar om en levande innerstad.
Från första januari 2025 blir lokalerna lediga, då ska Eva Lilja ha tömt lager och sålt av det som återstår av garveriet.
Våren 1996 gick företaget sämre och Eva blev uppsagd. Uppsägningen gjorde att hon fick en tvåårig utbildning i skinnsömnad i Dalsland betald av Arbetsförmedlingen.
Familjeföretaget Ödins garveri hade startat sin verksamhet 1852 i lokalerna mellan Almedalen och ringmuren. 1961 kom Hans-Olof Ödin in i företaget – år 2009 lämnade han över till tjejen han en gång provanställt.
– Jag har fortsatt att köpa in råa skinn från bönderna och saltat in. Jag har varit som en länk mellan dem och berederiet för det som slaktas hemma, säger Eva Lilja och berättar att den verksamheten har minskat från omkring 1 000 skinn om året till nära hälften.
Eva Lilja har drivit garveriet de senaste 14 åren. Att stänga menar hon är tudelat. Med sig tar hon all kunskap i skinnsömnad som hon hjälpt kunderna med i alla år.
Samtidigt har kostnaderna ökat och skinn är både dyrt att bereda och att köpa in.
– Det är sällanköpsvaror och i ekonomiskt tuffa tider håller folk i pengarna, säger hon.
Konjunkturen fick Eva Lilja att fatta ett drastiskt beslut.
– Jag tänkte lägga ut företaget till försäljning, men omsättningen är för dålig så jag tror inte det är lönt. Jag stänger den sista november, för att kunna tömma lokalerna under december, säger hon.
Eva Lilja och Maria Kask har hållit Ödins garveri öppet de senaste åren, men stänger Visbys äldsta butik den sista november för gott.
Beslutet, menar Eva Lilja, är dubbelt.
– Jag känner mig rätt klar och har hela tiden sagt att jag skulle sluta det året jag fyller 60, och det gör jag 2025. Men det är också tragiskt, vi har ju funnits i 172 år och är Visbys nu äldsta butik, säger hon.
Butikens anställda Maria Kask kommer att gå i pension, de båda var jobbarkompisar redan på Danielssons skyltar. För egen del ligger Eva Liljas framtid oberedd.
– Jag har hållit på med skinn sedan jag var 23 år. Utanför det vet jag inte vad jag kan – jag har aldrig sökt ett jobb i hela mitt liv och jag vet inte ens hur man skriver ett CV, säger hon.
Med ett varulager på omkring en miljon kronor hoppas Eva Lilja på en bra sista sommar.
Med skinn som ännu är på beredning på fastlandet och ett varulager på drygt en miljon kronor laddar Eva Lilja för en sista sommar.
– Det är klart att det känns vemodigt, jättemärkligt känns det, säger hon.
Under de senaste decennierna har flera av öns lammgårdar lyckats väldigt väl med högt prisade skinn i egen försäljning.
– Det har hänt jättemycket, men det som blir en utarmning är skapandet i skinn. Det går för lätt att sälja skinnen som de är och då bryr man sig inte om att sy och laga så som jag har gjort, säger Eva Lilja och berättar om kunder som kommer in för att låta sy om äldre pälsar, eller göra kuddar av sina gamla kappor:
– Att stänga efter 172 år är nästan som att plocka ner ringmuren, säger hon.
Eva Lilja visar mängder av olika färgade skinn som hon använder för att skapa sina alster.
Skinn i olika färger och kvalitet skärs till och används till kläder och bruksföremål, en kunskap Eva Lilja tar med sig när företaget läggs ner.