Vityska nunnor kom med fullastad buss
Från Minsk till Visby i en stor Mercedesbuss, med tält och hantverk. Babushka, ikoner, träaskar, linne och sjalar på Medeltidsveckan. Syster Vera från Sankt Elisabeth kloster är glad över den gotländska öppenheten, men ledsen över att så få är intresserad av de vackra ikonbilderna.
Babushka. Är det ryska ordet för farmor. Ett av de populära vitryska hantverken som köps på Medeltidsveckan.
Foto: Moa Skimutis
Svenska kyrkan tråkig
- Människorna här har öppna hjärta och öppna sinnen, precis som barn. Det är många som köper våra hantverk. Men jag är ledsen över att ingen köper våra ikoner. Men jag förstår dem. Den svenska kyrkan är tråkig, säger Syster Vera som för nästan tio år sedan blev nunna.
- Då avlade jag ett löfte för livet. Jag var attraherad av det vackra som klostret hade att erbjuda. En stor kontrast från mina vänner som var själviska och bara intresserad av att tillfredställa sig själv. Nu mötte jag människor som ville hjälpa andra människor.
Hennes ögon är blå och lugna. Hon talar långsamt och reflekterande. Plötsligt kommer en pojke fram till leksaksbordet och blir förtjust i en trägök. Syster Vera sätter sig på huk och blåser i kapp med barnet. En annan flicka pillar på en platta med pickande höns.
- Jag gillar hönor och ska kanske få en, säger Anisa Berrefas som uppenbart är förälskad i den traditionellt ryska leksaken.
- Många svenska kvinnor fick dessa av ryska soldaterna som satt i fängelse i Sverige under andra världskriget, säger syster Vera.
Hon berättar att de ryska folket är mycket begåvade när det gäller hantverk. På klostret finns verkstäder där gästerna får en chans till arbete.
- Regeringen kan inte hjälp dem. Så de arbetar med nunnor och producerar dessa ting, säger hon och tittar runt på konsthantverken som finns inne i tältet.
Ont om pengar
- De svåraste för oss är att ha så ont om pengar och ge plats för folk att jobba. Vi har inget sådant system som ni har i Sverige. Förstår att det är svårt för er att förstå hur vi klarar oss. Men vi behöver arbeta och leva detta liv och hjälpa andra. Det är en sak att vara stark och ung, men människor som saknar den mentala styrkan och inte kan slåss, lider.
I över 800 år har nunnorna från Belarus, Vitrysslands inhemska namn, burit den svarta dräkten.
- Vi kommer inte förändra oss. Vissa saker i livet ska man behålla som det är, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter