vi i ettan 50 år
Du har sett det genom åren, delfinskötare är ett inte sällan förekommande yrke bland förstaklassarnas framtidsdrömmar i serien ”Vi i ettan”.
Inte många hamnar där, för att inte säga: Ingen.
Förutom 29-åriga Adrian Odenlid, då, uppvuxen i Norrlanda och Visby och nu, sedan sex år, anställd vid delfinariet på Kolmårdens djurpark utanför Norrköping.
Osannolikt nästan, inte minst när han tidigt inte hade en enda längtan åt det hållet. Som nyss skrivet; det var krukmakare, glasblåsare eller kanske servitör som den lille förstaklassaren på S:t Hansskolan läsåret 2001–02 ville bli. Så vitt han minns.
Men saker och idéer kan ju som bekant ändras:
– Och de flesta verkar tycka att det är intressant och har massor av frågor när jag berättar vad jag gör, säger han.
Det var när det 2010 var dags att välja gymnasieutbildning som han kom i kontakt med djurgymnasiet Himmelstalund i Norrköping. Jodå, han är uppvuxen med djur så helt främmande var det inte. Men ändå: Tigrar, giraffer, elefanter!
– Jag såg en möjlighet att kanske jobba med tropiska djur i framtiden, men hade ju ingen aning om vad det innebär.
Han var särskilt intresserad av däggdjur i marin miljö, kanske, kanske skulle han någon gång få den möjligheten. Och så kom den, för sex år sedan 2017.
Adrian hade då, efter gymnasiet, haft lite deltidsjobb, bland annat med reptiler, amfibier och fiskar i parkens tropicarium.
– Efter att ha varit säsongsanställd 2017 och arbetat med elefanter och noshörningar öppnades möjligheten till delfinariet. Jag tänkte att nu måste jag ta chansen!
Och där är han nu sedan sex år, ofta arbetande i stövlar eller våtdräkt, en av runt tio skötare till de tolv delfinerna. På sikt ska delfinariet läggas ner, djurparksledningen har beslutat att framöver ägna sig mer åt hotade arter, vilket flasknosdelfinen inte är. Dessa ska då få nya hem i andra parker utomlands.
Det får ta den tid det tar.
– Det viktiga är att hitta en bra plats för djuren där vi säkerställer ett bra liv, säger Adrian.
Så än så länge ska de skötas, så klart. Så vad gör då en delfinskötare?
Jo, enkelt uttryckt: Ser till att anläggningen och vattenkvaliteten är i gott skick, ser till att individerna får bra mat i rätt mängd, var och en får sin fiskranson baserad på ålder, aktivitet och annat.
Sådant görs med noggrann precision, delfiner har känsliga magar och kan bli dåliga om maten är skämd eller doseringen fel.
Djuren ska dessutom tränas, entusiasmeras, lära sig beteenden som att själva glida upp på vågen för sin veckovägning och blodprovtagning.
– Vi vill ge dem förutsättningar för ett så aktivt och intressant liv som möjligt, att de får röra på sig, ge sig ut på jakt i bassängen, säger Adrian Odenlid.
Blir man som skötare vän med delfinerna?
– Absolut, man får en relation till dem. Alla är sina egna personligheter som tycker om olika saker. Vissa tycker allt är roligt, andra kan vara skeptiska mot vissa saker.
Vad är det allra roligaste med jobbet, skulle du säga?
– Jag älskar att tillverka och ge djuren olika foderpussel, då får man se hur varje individ tänker ut egna lösningar som jag tycker ofta speglar deras personligheter.
Adrian Odenlid bor sedan flytten till gymnasiestudierna med är för närvarande tjänstledig från djurskötaryrket. Gotland är fortfarande ett ”hemma”, där finns pappa och syster.
De tolv delfinerna i Kolmården heter Guama, Cecil, Nephele, Ariel, Lyra, Luna, Fenah, Pärla, Peach, Finn, Alana och Neptun.
Nio av dem är födda i djurparken, där delfinariet öppnade 1969.