Malin Hägglund, ursprungligen från Sjonhem, arbetade i 13 år som "vanlig" polis innan hon anställdes vid Polisrytteriet i Stockholm där hon verkar de sex senaste åren.
DU&JAG
Det räcker med några få steg framåt för att lugna en upprörd mobb och skingra en folkmassa, i de fall det behövs.
700 kilo halvblod, 180 centimeter i manken, är det få och ens någon som står emot.
Ja, säger hon, Malin, ursprungligen från Sjonhem men nu anställd vid Polisrytteriet i Stockholm:
– Han är användbar i alla lägen. Och det är ju att verka lugnande som är en av våra huvuduppgifter som ridande poliser.
Den här intervjun görs i skuggan under ett träd i Almedalen. Almedalsveckan pågår för fullt och Malin och hennes Kakan, vars fullständiga namn är Sweet Cookie Dough, tar en paus efter att ha lotsat mångfaldsparaden genom staden.
Det är andra året i följd som hon har kommendering under politikerveckan på hemön.
Hon växte upp i Sjonhem, där har hon sitt hjärta kvar men inte mycket annat. Minnen, förstås. Från barndom, uppväxt, den lantliga språngbrädan ut i livet.
Föräldrarna har flyttat från Malins uppväxthem men familjen har idag en stuga i Ljugarn. Så de starka banden till Gotland finns absolut kvar.
Uppväxten var fylld av hästar för trots att hon inte växte upp på någon hästgård var det aldrig långt till fyrbenta vänner.
– Jag red på Gervide gård och tävlade för Suderbys ridklubb i hoppning. Jag har några rosetter från den tiden.
Det står naturligtvis ett skimmer kring de där åren, precis som uppväxten gör för många. Om ponnyn Nike, timmarna i stallet. Upplevelser, erfarenheter och minnen, framtidsplaner.
…eller? Nja, inga planer på att bli polis, i alla fall.
– Nej, och definitivt inte ridande polis. Det visste jag inte ens att det fanns. Ett tag var jag nog mer inne på att bli fotograf, har jag för mig. Men det har jag släppt sedan länge. Fast jag brukar hålla på en del med Polisrytteriets Instagramkonto.
För poliser visste du att det fanns?
– Ja, jo, det visste jag, så klart.
Malin Hägglund och hennes Kakan tjänstgjorde i juni vid sin andra Almedalsvecka.
Det var i själva verket Malins storasyster som så småningom fick in henne på polisspåret: ”Sök du också!”.
Och så gjorde hon det, nu är båda systrarna inom yrket.
Malin, som bor i Stockholm, har idag snart 20 år inom polisyrket bakom sig, de 13 första åren som ”vanlig” polis. Det vill säga i tjänsten fotpatrullerande eller åkandes målad bil.
Det var först därefter hon återvände till hästryggen, sedan hon antagits till Polisrytteriet. Samma känsla som när hon växte upp infann sig: Kärleken till ett djur, samhörighet och förståelse, tillit.
I drygt sex år nu har hon arbetat tillsammans med Kakan, ett vältränat kraftpaket till såväl psyke som fysik.
Han är nio år och full av rutin och kunnande. Vi ska återkomma till honom.
En bild från 1968 då de ridande poliserna i Stockholm gjorde en insats på Östermalm.
Men nu bakåt i tiden, till den ridande polisens historia som tar sin början på 1700-talet. Världens äldsta beridna poliskår är London Bow Street Horse Patrol som bildades 1758.
Hästen var så klart den tidens huvudsakliga fortskaffningsmedel – bensindrivna motorfordon uppfanns först i slutet av 1800-talet – så att den även kom att nyttjas av ordningsmakten var självklart.
Bland de mer kända kårerna är Royal Canadian Mounted Police och deras röda jackor.
I Sverige har polisen använt sig av hästar sedan det sena 1800-talet. I dag finns Polisrytterier på tre platser i Sverige, utöver Stockholm också Västra Götaland med placering i Göteborg och Skåne län med placering i Malmö.
Vid rytteriet i Stockholm finns omkring 25 anställda poliser och totalt i Sverige finns runt 60 utbildade polishästar.
Hästarna, som är halvblod och valacker, köps in när de är mellan fyra och sju år. Endast tre färger är tillåtna: brun, mörkbrun och fux, detta för att de ska vara svåra att skilja åt.
Att rida genom Visby på arbetstid - en dröm för Malin Hägglund som ägnade hela sin uppväxt på Gotland åt just hästar.
Det ställs speciella krav för de hästar som arbetar hos polisen. Och de ska klara av situationer som de normalt är rädda för, som de flyktdjur de är.
Folkmassor, bråkande trafik, fladdrande föremål, de ska klara att arbeta ensamma med ryttare men också samverka i grupp och exempelvis bilda kedja ihop med andra ekipage.
Och dessutom: Orka bära ryttare med polisens utrustning, vilken kan vara rejält tung emellanåt. De ska också klara olika underlag, till exempel att gå på gatsten och asfalt i timmar i sträck.
– Det är en lång process, så klart, att lära sig verka i olika miljöer. Men man flyttar fram gränserna hela tiden. Och hästarna gör det tillsammans, "jaha, han gör så, då gör jag det också".
Malin Hägglund växte upp i Sjonhem och tävlade en tid i hoppning för Suderbys ridklubb.
Kakan är alltså ett riktigt kraftpaket – minns 700 kilo och 180 centimeter – som jobbar praktiskt varje dag. Han tränas också hårt för att klara långa tuffa pass, hoppning och dressyr, såväl kropp som knopp ska ha sitt.
Under sommarveckan i Almedalen var även värmen en faktor att stå ut med.
Men Malin klagar inte, och kanske heller inte Kakan:
– Under vintern tjänstgjorde vi i samband med Palestina-manifestationer varje lördag. Då var det isande kallt, så nu njuter vi verkligen av värmen.
…och av gräset. I alla fall Kakan. Gott att tugga i sig under en stunds vila mellan mångfaldsparaden och den här kvällens partiledartal.
Ridande polisen Malin Hägglund till vänster.
Att verka där det rör sig mycket folk är ett av de ridande polisernas uppdrag. Under Almedalsveckan är säkerheten hög och visst skulle tumult kunna inträffa, men det är ändå i grunden en lugn kommendering.
Annat kan det vara i samband med exempelvis fotbollsderbyn i Stockholm med stora supporterskaror som konfronterar varandra.
Och jodå, de har varit där, Malin och Kakan. Vid Friends och Tele 2 där det kan gå rejält hett till.
Då har de mer utrustning än den här dagen i Almedalen. Då gäller visir på såväl häst som människa samt ett stort antal andra skydd.
Hur reagerar unga bråkmakare när ni tar ett steg framåt?
– Ja, det blir ju lugnare, det blir det. Det är få som sätter sig upp mot 700 kilo.
Via Kakans 180 centimeter i mankhöjd har den ridande polisen Malin Hägglund god utsikt från hästryggen.
Malin tillstår att det känns mäktigt att sitta där på hästryggen och avbryta en ordningsstörning med en häst som är helt lugn.
– Då har vi verkligen gjort jobbet tillsammans. Han har haft den tilliten till mig att gå framåt, trots att det är mot hans normala beteende. Det är verkligen häftigt.
Har du varit med om något intermezzo i det sammanhanget som går utöver det vanliga?
– Det är rätt sällan det blir stök numera, polisens taktik är så genomarbetad och välfungerande. Men det finns ett speciellt tillfälle jag kommer att bära med mig.
Det var försommaren 2020, Black Lives Matter-rörelsen hade eskalerat över världen och polisen var den här dagen inte förberedd på att tusentals personer beslutat sig att demonstrera i city. Särskilt inte som det var pandemi och tillstånd var givet för 50 personer.
Black Lives Matter, aktiviströrelsen som startat i USA och fokuserar på polisbrutalitet och strukturell rasism.
En bråkdel av de tusentals Black Lives Matter-demonstranter som invaderade Stockholm city i tidig juni 2000.
Tänkta arbetsuppgifter lades den här dagen åt sidan och ryttarna gick istället samman och begav sig i grupp mot centrum. Men polisens resurser var begränsade i förhållande till mängden folk.
– Samtidigt blev det då extra känsligt eftersom de vände sig mot amerikanska polisens agerande, vilket vi blev måltavla för. Vi fick många slagord riktade mot oss.
Grupper av demonstranter rörde sig på flera ställen och polisens ryttare gjorde många förflyttningar. Det slutade med att de stod på Lejonbacken vid portarna till slottet för att hindra personer att ta sig in där.
– Ingen försökte, men med den upprivna stämning som rådde är det inte omöjligt att det gjorts om inte vi varit där.
Ridande polisen Malin Hägglund.
Där stod hon, Malin från Sjonhem, och såg solen gå ner över Stockholm. En mäktig känsla efter så många lyckosamma timmars arbete tillsammans med sin häst, han som litar till hennes minsta vink.
I det här fallet upplöstes demonstrationen då den bröt mot 50-personersregeln, men överlag menar Malin att det är polisens viktigaste uppgift att låta alla på ett säkert sätt och utan större ordningsstörningar få genomföra allmänna sammankomster.
Genom åren har hon klarat sig gott på hästryggen, men det händer att såväl ryttare som häst får skador. För några år sedan blev det rubriker sedan en polishäst blivit påkörd i Stockholm av en person som sedan dömdes för vårdslöshet i trafik.
Hästen var illa däran men klarade slutligen livet, dock tvingades han gå i pension då han bedömdes inte kunna klara de påfrestningar jobbet innebär.
Kakan tar en tur genom Fiskargränd i Visby innerstad.
Ibland hämtas Kakan och de andra hästarna från sin bostad på K1 nära Stockholms stadion på Östermalm – ett stall som delas med Försvarsmakten – för att arbeta med kungliga korteger.
Förra året var dessa korteger många då kung Carl XVI Gustaf firade 50 år på tronen.
– I de sammanhanget står vi för skyddet runt kungen och kungafamiljen. Det blev många sådana korteger runt om i Sverige. Och vi arbetar även varje vecka med att eskortera Högvakten vid Slottet.
Och ibland ger de sig av långväga, som till Gotland. Eller Malmö i våras, då Malin och Kakan var på plats vid Eurovision Song Contest, ett evenemang som fick hotbild över sig genom Israels medverkan.
Annat: Festivaler, statsbesök, audienser, allehanda demonstrationståg och parader. Där mycket folk rör sig samtidigt, helt enkelt.
Polisens hästar ska kunna arbeta enskilt och i grupp och klara situationer som dessa djur normalt är obekväma med.
Men mest av allt, praktiskt taget varje tjänstgöringsdag, patrullerar Malin och Kakan i Stockholms city längs gator, på torg och genom parker.
Det är vanliga polisuppgifter, om än i sadeln. Trygghetsskapande men också spaning och iakttagelser. När terrorhotnivån i Sverige höjdes till fyra på en femgradig skala ökade närvaron på vissa specifika platser, som Slottet och Riksdagshuset.
När du sitter där i sadeln, Malin, vad ser du?
– Jag ser väldigt bra. Och långt. Väldigt bra överblick, faktiskt. Jag skulle säga att jag alltid känner mig trygg på hästryggen.
Och Kakan själv, vet han om att han är polis?
– Nja, inte polis, kanske, men han vet att han har ett uppdrag, det är tydligt, och de genomför han alldeles utmärkt.
Att tjänstgöra till häst här på Gotland, det måste vara speciellt!
– Jamen så är det ju. Det är en dröm, tänk att få rida omkring i gränderna på arbetstid. Det hade man aldrig kunnat tro som liten hästtjej i Sjonhem. Och så ser jag en del gamla kompisar och bekanta, det är roligt.
DU&DU&JAG, Malin Hägglund och Kakan.
Det är för övrigt alltid roligt att vara med hästen i tjänsten, tycker hon. Vis av erfarenhet från att vara fotpatrullerande polis har hon så mycket gratis med en häst, Kakan fungerar verkligen som en isbrytare.
Många kommer fram och pratar en stund, ställer kanske samma frågor som jag. Och fotograferar.
Malin och hennes kollegor finns i många mobilkameror efter ett arbetspass.
Sjonhem kyrka.