"Det var som en knackning i färjans skrov"
- Jag vaknade av något som lät som en gigantisk knackning mot skrovet. Jag flög upp ur stolen. Sedan kom en besättningsman som sprang genom salongen och ut på däck.
- Jag har jobbat på båtar tidigare. Jag förstod ju att det där var ljud som inte borde vara där. Det kom också som piskande, svischande ljud. När besättningsmannen kom springande tänkte jag: Gud, här händer något!
Amelie von Zweigbergk greppade sin kameramobil och sprang efter honom, ut på akterdäck för att se vad som hände.
- Jag såg ju att det hängde en sådan där evakueringsstrumpa längs styrbords sida och en flotte längre ner. Båda slog mot sidan, det var därifrån ljuden kom. Jag tog flera bilder och gick in igen. Folk undrade vad som hände. Jag berättade vad jag sett och så visade jag bilderna som jag just tagit.
Hon gick sedan bort till informationen.
- Men dom visste inget. Personalen sa bara att dom hade försökt få kontakt med bryggan, men dom fick inte ta på någon just då. Att passagerarna inget fick veta just då berodde alltså på att personalen inte visste vad som skulle säga.
Efter minst tio minuter kom i alla fall en rapport över högtalarsystemet.
- Man berättade att livflottarna hade utlösts av misstag eller att någon hade gjort det med flit och att det skulle leda till att båten blev försenad. Dom kunde bara köra i 13 knop eftersom utrustningen hängde och slog på sidan.
Så jobbar vi med nyheter