Wisbygymnasiets program kan kosta alltifrån 93 000 kronor till 178 000 kronor per elev och läsår. Det som alla utbildningar, utom en, har gemensamt är att de är betydligt dyrare än på andra håll i landet.
– Vi vet att det är så, även om vi de senaste åren har varit tvungna att avveckla massor av gymnasieprogram eftersom elevkullarna har minskat jättemycket sedan 2011, säger Saga Carlgren (V), ordförande i gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden.
Dyrast, i jämförelsen, är det humanistiska programmet som kostar 57 procent mer än riksprislistan och estetiska programmet bild som kostar 52 procent mer än motsvarande på andra svenska skolor.
– På båda de utbildningarna har det varit väldigt få elever och det påverkar prisbilden. Där har vi verkligen försökt att tajta till organisationen. 2015 avvecklade vi en av inriktningarna på humanistiska, så successivt ska det bli bättre, säger Saga Carlgren.
Saga Carlgren förklarar de höga kostnaderna med att flera av programmen har relativt få elever.
– Som jag ser på det behöver Gotland, med tanke på att vi är en ö, ha de flesta gymnasieprogrammen. Vi tror inte att gotländska unga eller gotländsk arbetsmarknad tål att vi avvecklar särskilt många fler program och inriktningar, säger hon.
Hon menar att ungdomarna på Gotland ska ha likvärdiga möjligheter att välja utbildning som i resten av landet, utan att behöva flytta.
– Vi tror inte att det är någon jättebra idé för de flesta 16-åringar att flytta från sin familj till fastlandet, säger Saga Carlgren.
I nuläget är det inte aktuellt att ta bort fler programinriktningar, enligt henne, men i framtiden kan det se annorlunda ut. Det gäller att istället effektivisera den nuvarande skolorganisationen.
Men gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har precis som alla regionens nämnder ett sparkrav. Under nästa år ska kostnaderna kapas med fyra miljoner kronor.
– Förr har vi haft metoden att vi måste avveckla program när vi måste minska kostnaderna. Det kan vi bara göra till en viss gräns. Andra sätt att spara pengar är att samla utbildningarna i gemensamma lokaler i större utsträckning, säger Saga Carlgren.
Arbetet med att samla skolans utbildningar på Säveområdet pågår. Nyligen flyttade delar av elprogrammet in, vilket inte bara är en ekonomisk fråga utan också en pedagogisk, förklarar hon:
– Vi tror att det är mycket bättre för eleverna att gå i skolan där det är mera blandat. Risken, med den könsfördelning som vi fortfarande har på programmen, är att det blir pojk- och flickskola. Det tror vi är dåligt på alla möjliga sätt, avslutar hon.