Pensionspolitik med provokation

Gotlands Allehanda2015-02-27 05:55
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Funderingar kring pensionen kommer bokstavligen som ett brev på posten i samband med att det orangefärgade kuvertet dimper ner. Samtidigt intresserar sig politikerna för hur fler ska kunna arbeta längre.

När Fredrik Reinfeldt (M) i arbetslinjens anda för tre år sedan sade att vi skulle kunna jobba upp till dess att vi fyllt 75 år ansågs det orimligt. ”Reinfeldts bomb”, som Expressen (8/2 2012) kallade nyheten, var inte något tvingande förslag om höjd pensionsålder, utan en ambition om att de som kan och vill, i och med att vi lever längre, också bör vara aktiva i arbetslivet längre upp i åldrarna.

Trots demografiska utmaningar tyckte Socialdemokraternas dåvarande talesperson i pensionsfrågor, Tomas Eneroth, att det var ”provocerande” att prata om höjd pensionsålder (TT 7/2 2012). I en krönika i Aftonbladet (15/2) får vi veta att Eneroth inte har någon kommentar till att också finansminister Magdalena Anderssons (S), i en längre intervju i Dagens industri (11/2), nu sagt att fler ska arbeta längre.

Precis som Reinfeldt talade Andersson om att ändra den mentala bilden av ålder, men tänk att det kan spela sådan roll vem som framför en idé. På liknande sätt kan det tyckas en aning märkligt att Alliansens skattesänkningar påstås ha ”urholkat välfärden”, när exempelvis S tal om sänkt skatt för pensionärer ses som en rättvisefråga.

Att S står upp för skattesänkningar är mycket välkommet. Det är dock synd att partiet bidragit till mytbildningen av ”pensionärsskatten”. Med S logik om orättvisa klyftor skulle de lika gärna kunna påstå att problemet vore löst om skatten istället höjdes för löntagare. Det ger knappast pensionärerna mer i plånboken, men ”orättvisan” vore undanröjd. Hur det blir med den utlovade skattesänkningen är fortfarande okänt.

Det kan jämföras med att Alliansen under sin regeringstid sänkte skatten för pensionärer fem gånger. Parallellt gjorde jobbskatteavdragen att löntagare – särskilt låginkomsttagare – också fick lägre skatt och större frihet att förfoga över sin egen lön. Ökad drivkraft för jobb och fler sysselsatta är ju dessutom bra för hela välfärdssystemet.

Genom att sänka kostnaderna för arbetsgivare att fortsätta hålla äldre i sysselsättning uppmuntrade Alliansen även fler äldre att jobba – något som den rödgröna regeringen nu befängt nog vill ändra på genom dyrare avgifter.

En ny rapport från Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, SNS, har emellertid visat att påståendet om att fler äldre på arbetsmarknaden skulle hindra unga från att komma in inte har något belägg i forskningen. Istället antyds att antalet sysselsatta ökar när fler står till arbetsmarknadens förfogande.

Det talar för att finns flera skäl att uppmuntra fler äldre att pensionera sig senare. Då krävs förstås en politik som inte försvårar, utan underlättar, för människor att göra det valet. Så nog är det bra att Andersson har slagit in på Reinfeldts linje, men tyvärr verkar regeringen ha en provocerande bit kvar till insikten om vilken politik som behövs.