Arbeta för den positiva kollektivismen

16 januari 2019 05:00

Den gotländska centerrörelsen sprang uppenbarligen åt fel håll direkt efter valet, så sugna på att ta över regerandet på ön. Vad hade man gjort i dag om man insett att ens egen partiledning skulle gå åt motsatta håll? Och inte heller ingå i den kommande regeringen. Ta ansvar för vad man ställt till med. Snarare sitta utanför och vakta på att den som har, honom skall varda givet. En gång trälsamhälle skall åter varda trälsamhälle.

Och all denna förkastliga prestige. Och avståndstagande. Lever vi i en tid vi har råd med att stänga ute människor av olika kategorier? Jag förstår inte det ständiga snacket om vänsterextremister. Jag betraktar min 81 åriga svägerska som röstar för Vänsterpartiet och tänker att jag har en extremist vid mitt matbord som i hög ålder arbetar med inget annat än klimatfrågor. Hur går det ihop? Det går inte ihop. När och hur tar man sig rätten att släppa in eller stänga ute människor ur värmen? Är det rimligt att 8 procent av väljarkåren är extremister och 17.5 procent är rasister medan Centerpartiets 8.6 procent är kapitalister? Man kan fråga sig hur den svenska skolan har lett till just detta resultat?

Den positiva kollektivismen, som en gång fanns i bondesamhället på ön är helt försvunnen. Varje bonde är och har alltid varit en fri kapitalist. Samhället inrättades efter bondens bekvämlighet och strävan och inte efter vinstmaximering. Varje gotlänning borde lära sig mer om sin historia. Om samhällsutvecklingen från tidig medeltid om behovet att hålla frid-fred. Hur yngre syskon som gården inte ville eller kunde föda blev grunden till arbetarstaten. Rika blev dåtidens bönder eftersom det inte fanns något skattetryck och rikedomen amvände man till att bygga kyrkor. Sjöfarare var man och handelsmän men inte byggde man hamnar i förstone eller större båtar. Inte skapade man en egen försvarsmakt för att möta Valdemar Atterdag eller korsfarare. Man var sig själv nog. Ett lika stort feltänk som att bygga en kryssningskaj för landstigning några timmar i stället för att återuppväcka en route till Baltikum med kaj i Slite.

Det idylliska bondesamhället litade på beskydd av Sveakonungen men landade så småningom i nutida skatteutjämningsbidrag och en sjölandsväg som kostar skjortan. Trygghetskapande handlar inte om att lätta på skattetrycket. Trygghetsskapande handlar inte om att demonisera olika grupperingar. Alla behöver stimulans, uppmuntran, tröst, erkännande, belöningar. Inte skit, inte hat, inte vanära. Inte höra ordet oduglig. Varför inte arbeta för en positiv kollektivism där staden omarmar landsbygden och centern omarmar socialdemokratin. Tillsammans blir samhället starkare. Utan krig. Så sträck ut inte bara handen utan hela famnen.

Krönika

Så jobbar vi med nyheter
Ingrid Thunegard