Ledare Gotlands Folkblad Vissa händelser vill jag avvakta innan jag skriver om det i en ledare. Det kan vara bra att först luta sig tillbaka och reflektera över händelsen innan man skrider till verket. Nyanserna är ofta många och det viktiga är kanske inte det som hörs mest. Detta gäller speciellt vid så kallade drev. Då får media skygglappar och ser sällan hela bilden, vilket i slutändan kan bli riktigt allvarligt för den enskilda personen som är föremål för drevet.

Av den anledningen har jag inte skrivit om den riksdagsledamot som hyrt sin mans lägenhet och fått ersättning på en nivå som överstiger den avgift som betalas för lägenheten till bostadsrättsföreningen. Det är lätt att dras med i den ilska som många känner, men är det så självklart att det rör sig om fusk? Riksdagsledamöter måste ha möjlighet att kunna bo i Stockholm under sin tid i riksdagen. Jag tycker också det är rätt att ledamöterna får lov att skaffa eget boende om de vill. Att tvinga dem bo i de lägenheter som riksdagen har till sitt förfogande känns inte 2019.

Nu finns det ett regelverk som styr ersättningar till riksdagsledamöter vilket också ger ledamöter rätt till ersättning för eget boende, även om det utifrån ett flertal uppmärksammade fall de senaste åren bör ses över så det passar de förutsättningarna vi har i dag.

Problemet uppstår först när någon oegentlighet kan misstänkas, vilket skett i det aktuella ärendet. Finns det då någon koppling, exempelvis familjeband, ser det genast mycket värre ut. Det kan till och med räcka med misstanken om en "jävsituation" för att diskussionen ska vara igång. Men ska det egentligen innebära någon skillnad om jag hyr av en person jag har en nära relation till eller en för mig helt okänd hyresvärd? Visserligen tyder mycket på att det inte riktigt gått rätt till, men det finns ändå en hel del frågetecken som behöver rätas ut innan en dom över ledamoten kan fällas. Både av en domstol som av allmänheten. Uppenbart är att upplägget att hyra av sin man, eller nadra man har en relation till, är olämpligt då tankarna om fusk är bland de första som dyker upp. Det hade nog varit smartare att anlita en annan hyresvärd, även om det inneburit samma kostnad för oss skattebetalare.

Nu får vi se vad den polisutredning som pågår kommer fram till. Ledamotens parti reagerade däremot direkt och tog till storsläggan. Frågan vi lär få svar på är om det verkligen var befogat.

Ett liknande ärende som nu rullar runt på nyhetssidorna känns mer tydligt. En riksdagsledamot från ett annat parti har bott med sin familj i Stockholm, men varit skriven i en kommun i ett annat län. Ledamoten är dessutom talesperson för partiet, och därmed tilltänkt som minister om hens parti hamnar i regeringen.

Ledamoten har på grund av den uppenbarligen felaktiga folkbokföringsadressen kunnat plocka ut pengar hen inte haft rätt till om hen varit skriven på Stockholmsadressen. Ersättningen för riksdagsledamöters boende gäller självklart inte de som redan bor på pendlingsavstånd. Detsamma gäller för de traktamenten som utgår vid tjänstgöring i riksdagen.

Hur jag än vänder och vrider på det som kommit fram kan jag inte se annat än att det rör sig om planerat och uppsåtligt fusk. Här är jag mer förvånad över partiets agerande och att de inte tar i hårdare än de gör. Ett krav på timeout hade varit ett bra förstasteg.