När jag går på bio nuförtiden är det framförallt två saker som slår mig. Priset är högt och de tomma stolarna många. Kanske vet biografägarna hur de ska maximera sina intäkter i en värld där var och varannan har tillgång till både en relativt stor skärm och ett stort utbud av filmer utan att behöva resa sig ur tv-fåtöljen. Men det är en marknad dominerad av en stor aktör. Jag är nyfiken på hur en konkurrent som försökte fylla sina salonger skulle klara sig.
Politikerna månar om filmen. Eller åtminstone om inspelningarna av den. Staten subventionerar branschen. Regioner försöker överträffa varandra i att locka till sig inspelningar med hjälp av bland annat medfinansiering.
Men tittandet på film? I fjol fyrdubblade regeringen biomomsen (drygt) från sex procent till 25! Det har naturligtvis drabbat alla biografer och många små har tvingats lägga ner.
Regionstyrelsens ordförande Meit Fohlin var nyligen i Cannes, för Regionen men också i egenskap av ordförande för (och på bekostnad av) Film Capital Stockholm.
I Cannes från Region Gotland var också Stefan Persson, som ordförande i Gotlands filmfond.
Även om det är Film Capital Stockholm och Gotlands filmfond som betalar, så är det i grunden och från början skattebetalarnas pengar.
Hur motiverade Meit Fohlin sin resa? Jo, till helagotland.se sade hon att ”det är viktigt att synas på en internationell arena”.
Mycket tunt. Mycket, mycket tunt. Lika tunt som när Meit Fohlins omfattande internationella resande kritiserades i december 2015. Då sade Björn Jansson just att:
– Resorna är dyra, men det är viktigt att vi är med i de internationella sammanhangen.
Men när GA i en följdfråga till Björn Jansson, som då var ordförande i regionstyrelsen, undrade om Meit Fohlin rapporterat något väsentligt från de internationella mötena svarade han.
– Nej. Inte mer än att det är oerhört viktigt att vi är med i det här internationella arbetet.
Känns det igen? Om det inte finns något att rapportera, har det då hänt något av vikt?
Internationella resor utan tydliga mål blir avlönad turism. Jag hoppas att Meit Fohlin hade fler, bättre och konkretare skäl att resa till Cannes än att ”synas”.
Meit Fohlins resa, och hennes motivering, har för övrigt uppmärksammats av Slöseriombudsmannen.