Debatt Gotlands Folkblad Förra året dog 48 arbetare i olyckor på jobbet. Även om antalet omkomna i arbetsrelaterade dödsolyckor blivit fler under de senaste tre åren så har den svenska arbetsmiljön blivit mycket bättre och säkrare sett över ett längre perspektiv. Under 1950-talet var det så många som 400 arbetstagare per år som inte kom levande hem ifrån en arbetsdag. Då som nu är det övervägande män som dör på jobbet. Runt 90 procent de omkomna är män. Hur man än vänder och vrider på siffran 48 är det lätt att konstarterna två saker – 48 är alldeles för många och flera av dessa olyckor är en direkt följd av bristande arbetsmiljö.

Det är lätt att tro att ökat välstånd och ökande BNP automatiskt medför en säkrare och mindre skadlig arbetsmiljö. Men riktigt så enkelt är det inte. Ökad mekanisering och strukturomvandling har bidragit till att färre i Sverige omkommer inom till exempel jordbrukssektorn och gruvindustrin. Men samtidigt är världen full av exempel på att ekonomisk tillväxt och bättre arbetsmiljö inte alltid går hand i hand.

För Sveriges del är det tydligt att de förbättringar som vi upplevt över tid är resultatet av ett målmedvetet arbete där lagstiftning och utbildning tillsammans räddat många anställdas liv. Men den insikten – att ett aktivt arbetsmiljöarbete gör skillnad – innebär också insikten att det vi vunnit kan ta ifrån oss. Tyvärr har jag under de senaste åren sett flera tendenser på en utveckling som innebär att ansvaret för arbetsmiljön flyttas från arbetsgivaren till den enskilde arbetstagaren.

Jag ser ett stressigare arbetsliv där tidspress medför ökande arbetsmiljörisker. Ibland som ett resultat av långa entreprenörkedjor där bristande arbetsmiljö blir ett konkurrensmedel bland andra.

Men jag har också sett flera exempel på att männens överrepresentation i dödsolyckor förklaras med en utbredd machokultur. Där dödsolyckor förklaras med ett riskbeteende snarare än brister i arbetsmiljön. Bland annat presenterade Arbetsmiljöverket denna förklaringsmodell i en rapport under 2017.

Risken att dö i en olycka på jobbet skiljer sig dramatiskt åt i olika yrken. Jordbruk, bygg och transport tillhör de allra farligaste yrkena. Och dessa yrken är kraftigt mansdominerade. Machokultur, dålig utrustning eller bristande kunskaper hos den anställde, det spelar ingen roll - arbetsmiljön är ändå arbetsgivarens ansvar.

Dålig eller farlig arbetsmiljö får inte göras till ett individuellt problem – arbetsmiljön är arbetsgivarens ansvar.

Bra arbetsmiljö räddar liv. Därför vill jag inte heller se att arbetsmiljöarbetet bli en besparingspost för att finansiera skattesänkningar.