Gotlands Allehanda De insatser som staten gör vid olyckor och katastrofer kräver att man har personal, utrustning och samordningsförmåga. Brister på det här området kostar såväl människoliv som pengar. En rapport från Statens haverikommission om räddningsinsatser med Sjöfartsverkets helikoptrar (29/1) och 2018 års skogsbrandutredning (6/2) pekar båda på de brister som finns i Sveriges civila beredskap.

Statens haverikommission gjorde på eget initiativ en utredning om Sjöfartsverkets beredskap gällande helikopterinsatser. Myndigheten saknar personal och resurser för att hålla sina fem helikopterbaser operativa, visar utredningen. Detta resulterade i försenade insatser vid flera hjälpinsatser under förra året. Vid ett tillfälle fick man göra en insats utan helikopter. Under 2011 blev det skandal när Sjöfartsverket skulle byta ut räddningshelikoptrarna till en kostnad av två miljarder kronor samtidigt som man bröt mot lagar och regler under upphandlingen. Under skogsbränderna 2018 kunde inte helikoptrarna användas i släckningsarbetet för att de saknade brandkrokar.

Skogsbrandsutredningen tillsattes av regeringen 16 augusti 2018 för att utvärdera insatserna mot skogsbränderna under sommaren 2018. Bränderna var som mest utbredda i Gävleborgs, Dalarnas och Jämtlands län. Såväl offentliga som privata insatser för att rädda skog och bebyggelse var imponerande. Men stora brister kan i efterhand konstateras.

Koordinering och kommunikation mellan olika myndigheter var bristande. Inledning av insatser beskrivs som långsamma och försiktiga. Myndigheterna var dåliga på att använda sig av den stora mängden frivilliga privatpersoner som ville hjälpa till vid släckningen och den hjälp som kom från andra länder. Statens tillsyn, stöd och utbildning av lokala räddningstjänster är bristfälligt utformade, vilket skadar beredskapen inför kommande skogsbränder.

En stor fråga under och efter bränderna var bristen på släckningsflygplan och helikoptrar. Regeringen har sagt att den hellre vill se samarbete med andra EU-länder för att tillgodose behovet av plan och helikoptrar vid släckningsarbete. Men det vi såg under sommaren var att utländsk hjälp omdirigerades när bränder i södra Europa uppkom.

Förlusterna vid omfattande bränder för skogsindustrin och svensk ekonomi i övrigt måste vägas mot kostnaden med att ha egen utrustning. När arbetet blir utdraget för att man saknar släckningsutrustning ökar kostnaderna i form av fler arbetstimmar och förstörd skogsareal. Om inte Sverige har pengar nog att införskaffa släckningsflygplan och helikoptrar kan ett utökat nordiskt samarbete vara ett alternativ.

En grundläggande premiss för så här kostsamt material är att de ska vara funktionsanpassade. Men man borde också beakta alternativa funktioner vid upphandling. Sjöfartsverkets släckningsodugliga helikoptrar påminner om hur myndigheterna fastnat i sina egna funktioner.