Ledare Gotlands Allehanda Det är inte lätt att rädda Almedalsveckan. Region Gotland har naturligtvis ett avsevärt inflytande över Almedalsveckan, men den blir i hög grad vad många andra aktörer gör den till. Det är deltagarna som står för alla arrangemangen. Det är också de som bestämmer vilka och hur många ur ledning och bland medarbetare som ska åka till Almedalen. Deltagarna tillsammans med medieaktörerna kan driva upp (eller ner) intresset för veckan. Ju mer det händer, desto mer intresserade blir medierna, och ju mer medierna skriver och sänder från Almedalsveckan, desto mer intressant blir den också för deltagarna. Det finns några stora uthyrare av boende och lokaler. Men också väldigt många små. Och det finns en hel rad företag som erbjuder andra typer av tjänster under Almedalsveckan som också är med och påverkar, allt från ljud och bild till frilansfotografer till cykeluthyrare och butiker. Och det finns deltagare som med sin blotta närvaro kan minska andras lust att vara med.

Och låt oss för allt i världen inte glömma partierna. Partiledartalen och partiernas aktiviteter utgör trots allt den kärna som allt annat kretsar kring.

Det är ingen brist på varningstecken. Några av partierna var inte ens under fjolårets valrörelse speciellt taggade under Almedalsveckan, även om alla partiledarna höll sina tal. En allt lägre andel av deltagarna uppger att de skulle rekommendera andra att åka till Almedalsveckan. Några av medieföretagen som toksatsat i Almedalen på senare år tycks sinnade att skruva ner sina ambitioner och sin närvaro. Det grymtas och gnölas om kostnaderna, dels på grund av Regionens förändrade principer och priser för markuthyrning och dels på grund av de priser som tas ut, och de krav som ställs, för uthyrning och service. Och Nordiska motståndsrörelsen har de senaste åren inte förhöjt trygghet och trivsel.

Region Gotland genomförde i torsdags ett stort möte om Almedalsveckans framtid. Ett gott initiativ. När Region Gotlands inflytande är begränsat så krävs det ju att många andra är med på noterna när man ska genomföra en räddningsaktion. Även om jag tycker att ”räddning” är ett väl starkt ord att använda om ett evenemang som expanderade även i fjol.

Själv har jag framförallt två saker jag vill anföra angående Almedalsveckans framtid.

För det första är den för lång. Många drar någon annanstans redan på torsdagen. Och de som ändå är kvar därefter märker ju tydligt hur evenemanget (och kanske de själva) slokar.

Att avverka två partier per dag under måndag till torsdag tror jag skulle rusta veckan och minska risken för ett tynande intresse.

För det andra undrar jag om det vore så hemskt om antalet evenemang och besökare ”normaliserades” en aning? Det skulle kunna bidra till en lösning av vissa problem med överhettning och ockerpriser. Kanske måste Almedalsveckan krympa att kunna konsolidera sin ställning?