Debatt Gotlands Folkblad Hat och hot mot lantbrukare/djurhållare måste stävjas! Den närmaste tiden kommer jag att träffa en del företagare, några i ”vanlig” jordbrukssektor, några i pälsnäringen. Gemensamt för båda grupperna är att det blir allt vanligare med dödshot och även skadegörelse mot företagarna, men också mot deras familjer. Det är fullständigt oacceptabelt!

Och tro inte att det kommer att bli bättre ”bara” vi skulle förbjuda till exempel djurhållning av minkar. Nej, då går tåget vidare – nästa grupp att utsättas blir kanske de som föder upp kaniner. Så fungerar extremism, den finner nya offer genom att hota och skrämmas, om inte samhället sätter ner foten.

I många andra avseenden är jag för en balans mellan påföljd och förebyggande arbete, men i de fall det rör sig om politiskt motiverad brottslighet, är jag iskall. Det är utmärkt att regeringen har uppdragit åt så väl polisen som Säkerhetspolisen att stärka arbetet mot just den här typen av brott. Att poliserna kontinuerligt blir fler de närmaste åren och att kunskapen om den här typen av brottslighet växer, borgar också bättre tider för näringsidkare. För det är faktiskt vad vi pratar om: somliga näringsidkare kan inte bedriva sin näringsverksamhet och försörja sig själva och sin familj på grund av hat och hot. Orimligt!

Jag nämnde förebyggande arbete här ovan och ifråga om områden eller stadsdelar som fungerar sämre än andra och där kriminalitet blir vardag, tror jag däremot absolut att insatser för fler i arbete, fler som går ut med godkända betyg och så vidare, är av allra största vikt. I kombination med skoningslösa insatser mot brotten i sig. Där går dock en tydlig skiljelinje i svensk politik och den blir extra tydlig i en svensk storstad i detta nu: Göteborg.

Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefsson (M) menar i en intervju med Dagens Samhälle att ”minskade klyftor stoppar inte gängen”. Istället för att erbjuda alternativ till gängkriminalitet – förbättrade livschanser, jobb, skola, ja ni fattar… satsar Josefsson ensidigt på fler repressiva åtgärder. Fler poliser och fler kameror. Det kan nog säkert göra sitt inledningsvis, men i det långa loppet är det dömt att misslyckas. Brottens orsaker står ju utan åtgärd. Utan förbättrade livschanser, utan ökad jämlikhet, fortsätter ett liv i kriminalitet att fresta, då du åtminstone erbjuds en tillhörighet, att få vara ”någon”. Att stävja politiskt motiverade brott genom att markera samhällets avståndstagande mot dem är en sak, att stävja människans frustration och längtan efter frihet och jämlikhet genom straff allena, något helt annat.