Antiken blir trots allt kvar i läroplanen för grundskolan, efter att det föreslagits att den skulle kapas från historieundervisningen. Det meddelade Skolverket i ett pressmeddelande (4/10) med hänvisning till att ”det saknas stöd för vårt förslag”.

Att Skolverket föreslog att antiken skulle tas bort ur undervisningen var ingen småsak och det är välkommet att de nu backar. Samtidigt riskerar det ensidiga fokuset på antiken att skapa en situation där man silar mygg och sväljer kameler. Det finns fortfarande kvar ändringar i de nya förslagen på läroplaner som vittnar om något djupt problematiskt i Skolverkets förhållningssätt till det centrala innehållet i undervisningen.

 

En motivering till att antiken togs bort var att det krävs mer fokus på efterkrigstiden. Men på punkten om kalla kriget stryks formuleringen om Sovjetunionens sönderfall, som ändå får anses vara ett avgörande skeende i den tiden.

En annan till synes liten ändring som i själva verket vittnar om ett stort skifte är formuleringen om urval av litteratur i svenskundervisningen i högstadiet. Från att läroplanen har föreslagit genrer så som ”lyrik, dramatik, sagor och myter” föreslås det i stället i den nya versionen ”texter som belyser människors villkor och identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer”. Urvalet begränsas därmed till ämnen som främst behandlas i modernare litteratur, och viktiga genrer som utgör språkliga nycklar till kulturarvet sållas bort. I historieämnets centrala innehåll för högstadiet stryks det tydliga målet om ”FN, nordiskt samarbete och framväxten av Europeiska unionen”. Det ersätts av en oklar skrivning om ”kontinuitet och förändring samt möjliga framtidsscenarier med utgångspunkt i långa historiska linjer kring levnadsvillkor, migration och makt.”

 

Mycket tyder på att Skolverket brister i de långa historiska linjerna. I förslagen benämns det som vedertaget kallas stormaktstiden som Östersjöväldet. När Skolverket får frågan på Twitter (4/10) om varför de bytt namn på stormaktstiden svarar det med: ”I nuvarande kursplan som gällt sedan 2011 heter det Östersjöriket. Stormaktstiden har det inte hetat på länge.” Detta är alltså ännu ett namnbyte på en avgörande epok på kort tid. Sådana frekventa byten av begrepp riskerar att urholka de historiska referensramarna och göra det svårare att ta till sig tidigare litteratur i ämnet.

I stället verkar enbart kunskap som kan användas i sammanhang som är relevanta i dag premieras av Skolverket. Historieämnet ska sia om framtidsscenarier med utgångspunkt i dagsaktuella frågor som makt och migration. Litteraturen ska handla om moderna spörsmål som jämlikhet och identitet. Det vedertagna begreppet stormaktstid skulle kunna anses ge en förskönande bild och döps därför om till Östersjöväldet. Skolverket gör sakta läroplanerna till en slags skrattspegel över samtiden. Det är ett strukturproblem som är värre än att Skolverket till en början ville plocka bort antiken.