Den 8 augusti 2008 steg ryska militära förband in i Georgien. Det är drygt elva år sedan ryssarna inför omvärldens förvåning ockuperade den georgiska regionen Sydossetien. Den som däremot inte var förvånad över det ryska angreppet var den svenska underrättelsetjänsten.
Det svenska försvaret är inte i toppskick, men det är definitivt bättre än vad det var för elva år sedan. Innan ryssarna gick in i Georgien var det få politiker som pratade om behovet av ett nationellt, svenskt försvar.
Försvarsmakten hade sedan kalla krigets slut decimerats och omstrukturerats till att vända blicken från Östersjön till militära konflikter på andra sidan jordklotet. 

Sedan 2008 har vårt närområde bara blivit osäkrare till följd av Rysslands upprustning i Östersjön. Utmärglingen av försvaret är en katastrof som regeringen nu motvilligt måste finansiera, för tillskotten måste till, oavsett hur mycket det svider.

Det som Sverige dock kan vara stolt över är de svenska underrättelsetjänsterna. Efter kalla krigets slut såväl som efter terrorattacken mot World Trade Center riktade de västliga, militära underrättelsetjänsterna blicken mot kriget mot terrorn. ”Hotet från öst” var inte längre aktuellt och omvärldens fokus låg på Mellanöstern. 

Sveriges militära underrättelsetjänst – Försvarets Radioanstalt – valde i motsats till USA att inte sluta avlyssna ryssarna. Det var ett klokt beslut som vi vunnit mycket på, eftersom det gjorde att Sverige kunde förutse Georgienkriget innan resten av västvärlden gjorde det.

Fem år efter kriget avslöjade Svenska Dagbladet att FRA hade förutsett kriget genom det svenska signalspaningsplanet Gulfstream, såväl som med andra hemliga metoder. Den svenska underrättelseinhämtningen mot Ryssland var så god att amerikanska NSA uppmanade sin personal att bemöta de svenska kollegorna med ödmjukhet: ”Svenskarna lade inte av med sin spaning kring 1990 vilket många andra västländer gjorde. Det innebar att svenskarna hade tio års försprång när stormakter som USA och Storbritannien åter började intressera sig för Ryssland från år 2000 och framåt” sa en insatt källa i anslutning till avslöjandet (SvD 7/12-13).

FRA:s beslut att inte sluta avlyssna mot öst är ett tecken på en säkerhetspolitisk långsiktighet som Sveriges försvarspolitiker nu som då har saknat. Konflikter kan blossa upp när vi minst anar det och då krävs en på förhand existerande förmåga att försvara sig. Försvarsmakten kan inte byggas upp på en dag, utan det tar minst tio till femton år med god finansiell försörjning för att skapa trovärdig försvarsförmåga.

Elva år har gått sedan Ryssland ockuperade georgiska Sydossetien. Fem år har gått sedan Ryssland ockuperade den ukrainska Krimhalvön. Det är hög tid att påminna den rödgröna regeringen att de ryska aggressionerna inte har försvunnit. Rikets säkerhet är alltid av högsta prioritet och försvaret behöver minst 1,5 procent av BNP för att skydda Sverige i morgon och på sikt.