Ledare Under vinjetten L-debatt på Gotlänningens ledarsida i lördags gav sig Leiph Berggren (L) in i debatten om LOV:s vara eller icke vara. Lagen om valfrihetssystem, LOV, har som jag beskrivit tidigare blivit en både dyr och ojämlik reform i den gotländska hemtjänsten. Att åtta utförare av hemtjänst åker runt omkring i Visby är varken en bra ekonomisk lösning eller miljövänligt. Det är inte heller optimalt ut kostnadssynpunkt att ha åtta olika administrationer och dessutom den organisation som regionen måste bygga upp för att ha kontroll på de olika privata utförarna. Med det har jag inte sagt att de privata hemtjänstföretagen fuskar, utan bara att kontrollfunktionen måste finnas.

Den valfrihet som reformens ivrare säger sig värna är bara en valfrihet för de i städer och större samhällen. De delar av landet som inte är lönsamma för de privata näringsidkarna förblir utan valfrihet. Så även här på Gotland där äldre i Visby kan välja och vraka, medan de äldre på Fårö bara kan få regionens utmärkta hemtjänst. 

Men det är bara LOV inom hemtjänsten på Gotland som har diskuterats. Varken LOV för daglig verksamhet eller vård-LOV har ifrågasatts. Det är inte heller alla välfärdstjänster som kan bli föremål för LOV-lösningar vilket Berggren missat. Det exempel han ger i sin artikel gäller personlig assistans där brukaren enligt LSS har rätt att själv välja vem som ska vara hens personliga assistent. Den lagstiftningen har inte med LOV att göra, vilket Berggren tydligen inte känner till. Just personlig assistans är dessutom ett dåligt valt exempel ur en annan synpunkt. Det är regionen som har ansvaret för att de personer som beviljas personlig assistans också får den. Men under förra mandatperioden röstade Miljöpartiet med de borgerliga partierna för att lägga ner all personlig assistans i regionens regi. Något som skulle spara pengar genom att de anställda fick sämre anställningsvillkor som privatanställda. I dag finns bara av regionen upphandlade privata bolag att välja på om den som beviljats personlig assistans inte själv väljer någon annan utförare, exempelvis en närstående.

Berggren hyllar också valfriheten och den fria marknaden. Men LOV inom hemtjänsten har inte blivit en valfrihet för alla äldre. Den fria marknaden som Berggren hyllar har sorterat bort de äldre som anses olönsamma. LOV har blivit en valfrihet för privata företagare att plocka russinen ur kakan och kvar står regionen med kravet att ta hand om de som marknaden inte anser vara lönsamma. Så blir det när marknadens fria krafter får råda.