Jonas Niklasson, politiskt aktiv i Centerpartiet, fick i måndags ett mycket otrevligt brev i sin brevlåda. Någon som givetvis inte vill skylta med sitt namn har skickat bajs till Niklasson.
Någon har tagit sig omaket att med toalettpapper ta upp bajs, lägga det en plastpåse, som sen läggs i ett kuvert. På kuvertet skrivs adressen till Niklasson och därefter sätts det på porto. Tydligen vill den anonyma personen rikta någon form av missnöje mot Jonas Niklasson, men utan att meddela vad det missnöjet går ut på. Hur tänker den anonyma personen att Niklasson ska göra nu? Hur ska Niklasson kunna förbättra eller förklara det som personen som skickade bajset tycker sig vara missnöjd med?
Jonas Niklasson som, förutom sina politiska uppdrag, även har engagerat sig för flyktingarna på södra Gotland, är en mycket energisk person med många järn i elden. Det är därför en omöjlighet för honom att förstå vad, av allt han gör, som har lett till det missnöje som den anonyma bajspersonen troligen upplever.
Jag och Jonas Niklasson är jämngamla och låg i lumpen samtidigt. Redan då såg jag prov på den medmäsklighet som Niklasson har. En medmäsklighet som han de senaste åren har visat stort prov på i sitt engagemang för de nyanlända. Men Jonas Niklasson har också som politiker i socialnämndens individutskott fått ta svåra beslut. Det är beslut som ytlig kan ses som märkliga eller rent av felaktiga. Men när besluten tas finns det mycket grundliga utredningar med i beslutsunderlagen. Utredningar som på grund av sekretess inte blir offentliga handlingar.
Enligt den artikel som finns på helagotland.se har Jonas Niklasson kännedom om att fler personer fått bajsbrev. Om det är samma person som skickat bägge eller om det är två olika bajspersoner vet vi inte, men oavsett vilket kan detta sätt att visa sitt missnöje aldrig accepteras. Niklasson har också helt riktigt tänkt anmäla detta till både polis och regionens säkerhetsorganisation.
Jag gillar hur Niklasson reagerar. ”Om inte jag, som är en vit man i 50-års åldern, med makt och arbete, vågar gå ut och berättar om det här, vem ska då våga. Jag tror att många inte berättar utan skäms i tysthet.” Säger Jonas Niklasson till helagotland.se. På frågan om han är orolig svarar han: ”Nej, jag är inte speciellt stött eller orolig. Lite skit får man väl vara beredd att ta. Och kanske jag kan se det som ett kvitto på att jag gör något bra, för det gillar ju inte de här personerna. Jag har tidigare jobbat i demensvården så lite bajs skrämmer mig inte.”
Det som gör mig lite orolig är att Niklassons lite kaxiga svar ska få personen att göra värre saker nästa gång. Det jag också reflekterar över är hans svar att ”lite skit får man väl ta”. Är det verkligen så människor engagerade för att hjälpa andra ska behöva tänka? Är det verkligen det priset man får ta som politiker? Jag tycker inte det.
Jag tycker att vi ska hylla de som väljer att engagera sig för att hjälpa andra. Jag tycker vi ska hylla de som väljer att lägga sin egen tid på att som politiker ge oss andra ett bättre samhälle. För oavsett partifärg är det tanken och vilja att ge oss andra ett bättre samhälle och ett bättre Gotland som driver våra politiker.