Just som de flesta började växla ner mot helg och påsklov, i förhoppningen om fint vårväder och välförtjänt vila, slog terrorn till mot Sverige.
I skrivande stund är det oklart vem eller vilka som låg bakom dådet på Drottninggatan i Stockholms city. Att det skulle röra sig om en olycka är dock uteslutet så terror är ett ord för dådet oavsett vem som låg bakom det.
Trots att vi varit lyckligt förskonade från terrordåd, förutom det misslyckade försöket på nästan samma ställe 2010, har de flesta förstått att det inte handlar om om utan när Stockholm skulle drabbas.
Ingen kan nog heller låta bli att tänka på USA:s president Donald Trumps uttalande om ett påhittat terrordåd för en tid sedan.
Men trots att det är oundvikligt att spekulationerna drar igång och teorier börjar formas är det viktigt att som individ hålla huvudet kallt när det gäller att sprida uppgifter om katastrofer som denna.
Ingenting blir bättre av att obekräftade uppgifter sprids som sanningar eller att i affekt uppmuntra de krafter som vill använda katastrofer för sina egna dunkla syften.
Hur många poliser vi än har, hur många kontroller som än görs av människor som befinner sig i Sverige, så är det ingen garanti för säkerhet och trygga gator.
Samtidigt går tankarna till alla dem runt om i vår värld som lever under dessa villkor dagligen. Där bombdåd och terror inte är undantag utan regel. De som flyr från denna tillvaro har rätt till vårt skydd. Allt annat är otänkbart.
Alla de unga män som nu skickas tillbaka till Afghanistan, ett land flera av dem aldrig bott i utan varit på flykt från hela sina liv, vad kommer de att ha för val?
Många av dem som kommit hit har varit här mer än ett år, under den tiden har de hunnit fylla 18 och bedöms inte längre som barn. Från en dag till en annan bedöms de ha helt andra förutsättningar och kan skickas ”tillbaka”.
Det man aldrig behöver befatta sig med personligen är det ofta väldigt lätt att ha åsikter om.
Svårare blir det när ansvar och konsekvenser hamnar på ens eget bord.
På Gotland finns det många människor som på olika sätt tagit hand om de ensamkommande, antingen som gode män, eller som jourfamiljer eller ”bara” som medmänniskor.
Dessa personer ser verkligheten på nära håll, för dem är det inte en ”grupp ensamkommande” utan det är vänner med namn, med en historia och som börjat skapa sig ett nytt liv här där de är mer än välkomna, varenda en.
Frågan kommer att tas upp på Centerpartiets distriktsstämma i dag. Jonas Niklasson, Hablingbo, kommer att föreslå att distriktet ska ställa sig bakom kravet på amnesti för dem som hunnit börja rota sig här.
Övriga ärenden som kommer att tas upp, och som jag egentligen hade tänkt skriva om i dagens tidning, återkommer jag till i måndagens tidning.
Till sist skickar vi våra tankar till alla dem som drabbats av det vidriga dådet i Stockholm.