Krönika Gotlands Folkblad Det något märkligt med det nya styret på Gotland. Jag och många med mig trodde nog att de skulle tillträda med en massa kraft och politiska ambitioner. Min bild av starten är den rakt motsatta.

Visst är vi i början av året men tid har ändå gått sedan valet och tillträde i Regionstyrelsen. Sedan övergången till nytt styre har en hel del större och viktiga ärenden varit uppe. Oavsett karaktär på ärendet är det ett mycket tyst minoritetsstyre helt utan egna förslag. Nu kan vän av ordning tänka ”nej, så är det väl inte riktigt ändå?” Svaret är jo!

I Region Gotland arbetar vi med målstyrning. I vårt styrkort sätter vi mål för kommande fyra år. Styret har mer än dubbelt så många heltidspolitiker än vi i oppositionen. Trots det har vi på flera möten varit full uppsättning oppositionsråd (tre) och ändå varit lika många som minoritetsstyret. Det betyder att mer än hälften av deras företrädare prioriterat nåt annat än kommande fyra års politik. Det är för mig häpnadsväckande.

Ett annat exempel på fråga som varit på dagordningen är Cementas ansökan om utökat täkttillstånd. Där är det viktigt hur vi i Region Gotland för fram våra sakfrågor och gotlänningars viktiga synpunkter. Minoritetstyret hade inga egna tankar. De köpte våra rödgrönrosa tankarna efter lite samarbete kring formuleringar.

Nu senast diskuterades Besöksnäringsstrategin som manglats i ett par år. Det är ett viktigt och prioriterat område och framtagandeprocessen har skett i bred samverkan med näringsliv. Inte heller här hade styret något eget yrkande. Istället reagerar de på våra. Oftast tycker de att det vi för fram är bra och våra förslag blir förbättringar.

Vi har tagit hållbarhetsprogram för Visborg, som ska bli vår nya stadsdel. Vi har alla hög ambitionsnivå och vill att denna stadsdel ska bli hållbar och gå före i innovativa gröna lösningar. Minoritetsstyret hade inte heller här ett enda eget förslag. Vi hade flera och de flesta gillades. Så fortsätter det. Det är en tyst ny ledning Region Gotland har.

Sen är det mycket av vår, alltså den tidigare rödgröna majoritetens politik och våra planer som rullar igång nu och som nya styret har fått ärva. Det är bra och kommer leda till resultat. Till exempel Landsbygdsutveckling 2.0 där de lokala utvecklingsplanerna nu tagits. Där hoppas jag att minoritetsstyret vill fortsätta på vår väg och säkra medel i budget för genomförande av dessa lokala initiativ. Särskilt fokus på medarbetare som jobbar med service till företag och till enskilda har glädjande nog också kommit igång. Det är en viktig grupp att samla och stärka. Att politik och tjänstepersoner gör gemensamma besök i näringsliv är också bra och helt i linje med den plan vi haft. Så ännu lever de på vår politik och reagerar snarare än driver i egen riktning. Märkligt.