Stenindustrin var måltavlan

Måltavla. Otrevlig roll att spela.

Måltavla. Otrevlig roll att spela.

Foto: EPU

Ledare Gotlands Allehanda2016-10-27 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Åsa Romson har redan avgått som miljöminister. Det är den lilla silverkant som regeringen kan hitta på gårdagens beslut i Högsta förvaltningsdomstolen, att inhibera det regeringsbeslut som fattades sista augusti i fjol om nya Natura 2000-områden på Gotland. Ett beslut som starkt påverkade – begränsade – stenindustrins framtid på ön.

Domstolen ska avgöra Nordkalks begäran om rättsprövning av regeringsbeslutet, som totalt förändrade förutsättningarna för pågående rättsliga prövningar av ny brytning. Prövningar som då pågått i upp till ett decennium. Det är i grunden pinsamt att denna rättsliga tombola nu fortsätter rulla.

Men jag tror inte nödvändigtvis att man ska ta gårdagens inhibitionsbeslut som en fingervisning om vad Högsta förvaltningsdomstolens domslut kommer att bli. Men om regeringsbeslutet inte hade inhiberats så riskerade Högsta förvaltningsdomstolens prövning att bli meningslös, eftersom EU-kommissionen stod i begrepp att fatta ett så gott som oåterkalleligt beslut att formellt lista de nya områdena på Gotland, vars Natura 2000-status nu förblir oklar.

Nu kan domstolens prövning fortfarande få praktisk betydelse.

Det är några saker som förtjänar att påminnas om i detta sammanhang. Hur såg vägen mot detta kontroversiella regeringsbeslut ut?

Länsstyrelsen tolkade sitt uppdrag som betydligt vidare och mer långtgående än vad som hade varit nödvändigt, eller ens befogat. Man utformade – snabbare än föreskrivet – ett förslag till nya Natura 2000-områden som var som utformat för att rikta ett slag mot stenindustrin. Naturvårdsverket behandlade i sin tur just Gotlands Natura 2000-förslag i särskild ordning – före alla andra förslag från alla andra länsstyrelser – och efter blixtbehandlingen skickades ett modifierat förslag vidare till regeringen. Som sedan, efter viss vånda, fattade det beslut som Högsta förvaltningsdomstolen nu inhiberat.

Hela processen var som utformad för att man skulle hinna ingripa i de pågående rättsliga prövningarna medan de fortfarande pågick. Det var ingen oönskad bieffekt – det var hela syftet!

Det är, menar jag, en rättsskandal vars omfattning man bara kan ana de yttre konturerna av. Fanns kunskap om själva innehållet och detaljerna i hur denna process skapades, så är det fler än Åsa Romson som skulle bli av med jobbet.