LEDARE GOTLÄNNINGEN Miljöpartiet är det senaste att få smaka på erfarenheten av att som litet parti samarbeta med ett stort.

Det kostar på.

Därför är den kanske viktigaste utgångspunkten för ett stort parti att övertyga det lilla om att samarbetet kommer att bygga på respekt, tillit och förtroende.

Socialdemokraterna har jobbat hårt på sin image att man är ett ”samarbetsparti”. Blockpolitiken borde brytas är ett mantra från Stefan Löfvens läppar men i takt med att väldigt få steg tas av honom själv för att uppnå detta tolkas önskningen mer som att det är Alliansen som ska brytas, inte hans eget block.

Och det ser ju ut att ha lyckats med benäget bistånd från Moderaterna och Kristdemokraterna som antingen av obetänksamhet eller medvetet nästan omedelbart efter valet öppnade dörren för att styra med stöd av Sverigedemokraterna.

En helomvändning från vad man sagt och lovat före valet.

Detta skapade en förvirring och bilden av Alliansen blev att man inte hade någon plan, att man inte var sampratad och/eller att det fanns konflikter mellan partierna.

Kanske kan bristen på tillförlit till ett annat parti vara det som återförenar de borgerliga partierna.

Det som läckt ut från förhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet har vittnat om att någon vilja att gå till mötes knappast har funnits och att Centerpartiets företrädare förvånats över tonläget från Socialdemokraterna.

Från Socialdemorkaterna har det berättats att Annie Lööf och Stefan Löfven hade en överenskommelse men att Annie Lööf sedan gjort helt om och sagt nej.

Politiske redaktören Patrik Oksanen beskrev nyligen i Hudiksvalls Tidning (C) hur förhandlingarna mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna slutat med att samtalen snarare landat i ett nej till samarbete men att det slutliga beslutet skulle tas av partiet.

Socialdemokraterna hade trots det spridit uppgiften att man varit överens. Dessa uppgifter bekräftades i går i en nyhetsartikel i Expressen som har en egen källa som beskriver samma skeende. Syftet var att ställa Annie Lööf i dålig dager och ge en bild av henne som ”omöjlig” och ”överkörd”.

Agerandet är bortom begripligt. Hur tror man att man ska kunna bygga nya samarbeten med detta som strategi?

Alternativen är nu att tolerera en M/KD-regering som behöver stöd (aktivt eller passivt) från SD eller att ge sitt stöd till en S-regering i utbyte mot löften om liberala reformer.

Jimmie Åkesson (SD) har sagt att om Ulf Kristersson medverkar till nåt avtal att hans eventuella regering inte kommer att söka aktivt stöd hos SD kommer inte SD att släppa fram honom i statsministeromröstningen.

Detta säger en hel del eftersom samma löfte avgivits muntligen vid ett flertal tillfällen utan att SD reagerat så tydligt. Man har uppenbarligen utgått från att det skulle finnas utrymme för överenskommelser. Något som visar att det finns fog för Centerpartiet och Liberalerna att hålla fast vid sina positioner.

På måndag ska talmannen Andreas Norlén presentera kandidaten för den trejde statsministeromröstningen. Både Liberalerna och Centerpartiet har möten i helgen för att ställning: Kristersson eller Löfven.