Ett uttryck som ofta dyker upp för att försvara en ståndpunkt är att ”det har väljarna röstat på”. Exempelvis att de som röstat på ett av de borgerliga partierna tydligt röstat för en alliansregering som är beroende av stöd från SD. Men stämmer det verkligen? Kan man dra den slutsatsen utifrån det valsystem vi har i dag? Mig veterligen har ingen undersökt varför den enskilda väljaren röstade som den gjorde efter förra årets riksdagsval? Vilken del av partiprogrammet blev avgörande? Röstade exempelvis just den personen på Socialdemokraterna för att de skulle förhandla bort S-frågor till förmån för liberal politik? Hur tänkte borgerliga väljare vid valurnan i frågan om Kristersson som statsminister i en regering som kräver SD:s stöd eller en S-ledd regering med stöd från L och C?
Det svåra parlamentariska läget har gett upphov till funderingar kring vårt valsystem. Är det verkligen optimalt att välja mellan partier då de sällan, eller aldrig, fullt ut infriar just våra åsikter? En av mina grannar har funderat runt detta och en fin sommarkväll hade vi ett mycket intressant samtal. Min granne har en idé om att vi istället för att rösta på partier ska rösta på de olika partiernas förslag i en mängd olika sakfrågor. Ja, som ett litet buffébord. Jag kanske vill se Moderaternas försvarspolitik men Vänsterpartiets välfärdspolitik. Jag skulle då kunna lägga min röst i försvarsfrågan på M och på V när det gäller välfärdsfrågor. Ett sådant system skulle göra det lättare att se vad väljarna egentligen har röstat på.
Under de senaste valrörelserna har vi sett hur partierna kämpar om att få just sin hjärtefråga högst upp på dagordningen. Jag tycker att det blir lite snedvridet då partiernas politik har svar på så många fler frågor än de som just under en valrörelse får mest utrymme. Jag tror också att en del av det missnöje vi ser i dag har med valsystemet att göra. Stora frågor blir avgörande för vilket parti man röstar på medan samma parti kanske inte har lösningar på andra viktiga frågor. Med ett buffébord att välja på under valdagen måste partierna lyfta alla de frågor som valet gäller. Då blir det en bredare debatt och risken för att väljarna känner sig lurade efteråt minskar.
Ett problem som snabbt blir tydligt med ett sådant system är budgeten. Men i ett framtida elektroniskt system skulle man kunna knyta statens inkomster till systemet så att de val man gör inte kan bli dyrare än vad det finns ekonomi för. Det kan finnas beräkningar på hur olika skatteförändringar slår, i de val man gör. För de som inte känner för att ta för sig av buffén ska det självklart finnas möjlighet att rösta på ett parti i stället. Då köper man partiets hela paket, precis som i dag.
Nackdelen med ett buffébord med sakfrågor är att politiken riskerar att bli för kortsiktigt. Visserligen ser vi redan den utvecklingen på grund av snuttifieringen i nyhetsflödet. Partiernas ideologier får en allt mindre del av mediabevakningen och blir då en mindre del av det som väljarna väger in i sitt val. Möjligheten för partierna att nå ut med det de vill se långsiktigt är mycket små. Vill man inte ge upp tanken att ideologi och vision ska vara viktiga ingredienser i val av parti är detta helt fel väg att gå. Men om vi vill ha ett system där medborgarna har mer inflytande över sakfrågor och där de känner att demokratin fungera bättre än i dag kan en valbuffé vara lösningen.