Björn Jansson avslöjade i går på Gotlands Folkblad vad han anser om socialism och jag instämmer verkligen i att det vore skrämmande om coronakrisen ledde till mer socialism.
Men det jag tycker är allvarligare än scenarion som förhoppningsvis aldrig kommer att bli verklighet är den återkommande retoriken från vänster att borgerliga sympatisörer och politiker vill folket illa. En borgerlig ideologi har inga inslag av en övertygelse om ett gott samhälle utan syftet är alltid att "sätta åt" både samhälle och individer.
Björn Jansson igen: "Det är väl snarare så att borgerliga debattörer oroas av att människor vill ha ett starkare samhälle".
Jaså? Hur då? Varför då?
Det är väl snarare helt tvärtom att borgerlig politik oftast går ut på att samhället måste vara starkt och därför inte åta sig att stå för allas och alla behov i alla lägen. Det är ju då samhället brister när det ställs på prov, som nu.
Vänstern rasar mot att beredskaps- och läkemedelslagren togs bort, trots att det skett utan någon politisk strid, men har istället för att lägga förslag för att dessa ska återinföras, valt att lägga energin på att formulera reformer som "familjevecka".
Det här med att borgerlig politik utgår från nån sorts ond vilja återkommer irriterande ofta. Lika ofta och ofta från samma källor syns ett förakt mot människor med pengar, samt företag och företagare.
I lördags publicerade GT en riktig spottloska mot gotländska lantbrukare signerad Jenny Persson.
Hon är uppfödd på en gård (som hon numera äger), så hon vet så klart vad hon pratar om. De bönder Jenny Persson möter har tydligen gnäll som nån sorts normalläge och nu i coronatider gnälls det mer än vanligt: "lantbrukarna (---) som vanligen brukar gapa allra högst så fort de ser en anledning till lite medömkan" är hennes beskrivning av dem.
Nu tycker hon att det gnällandet har gått över gränsen när bönder har mage att berätta om svårigheterna att få tag i arbetskraft till sommaren när bär och grönsaker ska skördas.
"Men glöm att jag någonsin i hela mitt liv kommer att känna ett uns medlidande för de som letar i de fattigaste länderna, efter den billigaste arbetskraften som Europa kan erbjuda, till de längsta lönerna som bara är möjligt".
Så kommenterar hon de nyheter som gotländska medier rappprterade om förra veckan.
Jag vill ta tillfället i akt att här offentligt be Jenny Persson att berätta mer om det hon sett av detta. Det går bra att skicka det till mig eva.bofride@gotlandsmedia.se eller till redaktionen: redaktion@gotlandstidningar.se.
Vi behöver verkligen lyfta upp detta ordentligt och inte bara i förbifarten i en krönika. Hör av dig!
För det många av oss andra har hört och läst är ju att det är svårt, för att inte säga omöjligt, att få tag i inhemsk arbetskraft till dessa jobb. Och att det är svårt att få dem att stanna som man får tag i. Precis som i alla andra branscher finns det de som inte sköter sig men i grunden är det schyssta villkor som ska gälla.
Så huvudsaken är ju att vara klar och tydlig med dem som inte sköter sig och lyfta fram att det inte är okej.
För är det något som är tröttsamt och saknar all trovärdiget är det plakatpolitik där budskapet på plakatet upprepas som ett mantra vilka frågor och motargument man än får.