I ledaren 4/12 skriver Eva Bofride om ”klyschorna om den rödgröna budgetens förträfflighet” kopplat till att den budgeten inte röstades fram.
Klart är att det finns både olika uppfattning om vad en bra budget för Sverige är, därav att det finns olika alternativ, och vem som gjorde fel var och när. Varför skulle Löfven, som Bofride skriver, ha bildat den rödgröna regeringen under falska premisser?
Det vanliga är ju att den konstellation av partier som tillsammans är störst bildar regering, om så släpps igenom av talmannen och det som blir opposition, vilket här var fallet.
Regeringar utan egen majoritet är ju inget nytt. Att Alliansen röstade på sitt förslag var heller inget nytt för en opposition. Det nya är däremot att vi har en maktkamp om vem som ska få styra Sverige som riskerar att bli otäckt smutsig. Gynnar det Sverige? Knappast! Gynnar det det politiska klimatet? Knappast! Det har sista tiden varit mycket praxis hit och praxis dit samt utsträckta och avvisade händer.
Problemet är att praxis och Sveriges bästa ser ut att bli underordnat i kampen om vilken väg Sverige ska ta framöver.
Det finns ingen brist på intresse för samhällsfrågor. Snarare handlar det om en kris för partipolitiken som inte lyckas ge utrymme för det engagemang människor bär på.
Blockpolitiken i Sveriges riksdag har präglats av kompromisser framförhandlade i stängda rum. Nu verkar även rummen vara stängda för kompromisser.
Miljöpartiet är kritiskt till blockpolitiken. En slutsats vi drog av valet 2010 var att det rödgröna samarbetet bidrog till att stärka blockpolitiken och minska valmöjligheterna.
2014 utmanade vi därför alliansregeringen och gick till val på ett tydligt grönt manifest för miljön, skolan och jobben. Vid regeringsförhandlingarna var det sedan att få igenom så mycket grön politik som möjligt som var avgörande.
Men, Miljöpartiet kommer aldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna och aldrig bli ett femte alliansparti i riksdagen.
Runt om i landet sitter Miljöpartiet i majoritet i 129 kommuner och nästan i alla landsting.
Vissa samarbeten är med Socialdemokraterna, en del med Alliansen och andra med en blandning av partier. Här har politikens innehåll fått avgöra vilket samarbete som valts.
Jag tänker nu att kasta skuld hit och dit inte är konstruktivt.
Därför kavlar vi i Miljöpartiet upp ärmarna för att ännu bättre och mer lyhört jobba för ett ökat stöd för ett demokratiskt och öppet samhälle där alla människor får plats, ges möjligheter och respekteras. Är du med?