LIBERAL ASPEKT
Naod Habtemichael skriver in en ledare (GT 9/9) att han har läst ett examensarbete som uttryckt kritik mot det kommunala planmonopolet, nu är han upprörd. Jag förvånas inte, men håller inte med om hans slutsatser. Planmonopolet har en viktig roll men det finns andra faktorer i planprocessen som är värda en djupare diskussion.
Kommunernas behov av långsiktig planering uppmärksammades redan i slutet av 1800-talet. Även om kommunerna planerade för hur bebyggelse skulle ske var reglerna inte civilrättsligt bindande. Det åtgärdades 1907 och med tiden har kommunens ställning stärkts.
Habtemichael påstår mycket i sin ledare. Allt verkar bero på planmonopolet, från hög skuldsättningsgrad till att byggföretag inte kan använda sig av standardiserade processer. Det är att generalisera mycket grovt, så grovt att mycket av det Habtemichael påstår är svårt att leda i bevis.
Att planmonopolet skulle ge kommunpolitiker ”oproportionerlig makt att stoppa byggprojekt” är inte den bild jag, som forskar om planläggning och PBL, har. Det finns problem, men lösningen utgörs inte av ett alexanderhugg.
Det examensarbete Habtemichel hänvisar till har mycket riktigt flera förslag på lösningar och gör en analys av varför det finns problem. Men, att planmonopolet är skuld till att avvägningar ska göras till riksintressen enligt miljöbalken har inte bäring på kommunens monopolställning. Däremot kan jag hålla med om att det är delar i en planprocess som tar väldigt mycket tid. Men ska den bort? Kan det göras utan att riskera rättssäkerhet och demokrati?
Påståendet om ”att det saknas incitament för kommunerna att hantera byggplaner effektivt” är ett slag i ansiktet på kommunpolitiker. Är kommunpolitiker mer intresserade av att stoppa än att genomföra planer?
Den svenska planprocessen är långsam och många lösningsförslag, från 1940-talet och framåt, talar om att ”ta bort delar av processen” för att snabba upp den. Resultatet är det vi ser idag. Min forskning pekar på att just försöken att korta processen och addera mindre formella delar i planprocessen skapar komplexa problem. Att föreslå en nationell plansamordning skulle sannolikt inte minska administrationen.
Jag menar att andra grepp behövs för att snabbare komma från vision till byggda bostäder. Detta med bibehållande av en rättssäker och demokratisk process. Planmonopolet, men också en mer strukturerad och förutsägbar planprocess är en del av denna lösning.