Christine och den digitala utvecklingen

13 april 2019 14:32

NY TID Vi lever i den digitala världen och mer digital ska den bli. ”Det är ett helt nytt landskap att navigera i” säger Christine Senter, psykolog och doktorand inom digitalisering.

Politiska nämnder budgeterar för digitalisering, den mesta kontakten med myndigheter sker via datorer och appar, människor lever sina liv på Facebook och när någon får ett handskrivet brev blir det tårta.

Men vad är egentligen digitalisering, vad betyder det och vad gör det egentligen med oss människor?

Christine Senter är legitimerad psykolog och tillika verksamhetsledare inom e-hälsa på regionstyrelseförvaltningen och jag tänker att henne bokar jag in för en intervju, hon borde ju ha svaren.

Det har hon inte, säger hon när vi ses. Men det får gå ändå.

Ditt eget digitala liv först, berätta?

– I jobbet mejlar jag mycket, privat kommunicerar jag oftast med messenger, det är ett bra sätt att hålla kontakt utan att behöva ringa. Jag träffar så många i jobbet så privat pratar jag inte gärna i telefon. När Facebook kom var jag lite skeptisk och emojis tog jättelång tid, men nu ser jag att det är ett bra sätt att lägga känslor i det vi skriver. Nu är jag flitig användare, rätt chockartat faktiskt.

Har du smartphone? Dum fråga, det har väl ”alla”.

– Ja, men jag var faktiskt sen att skaffa mobil, 2002, kanske. Jag förstod verkligen inte vad jag skulle ha den till, jag hade ju telefonsvarare och så gick det att söka mig på jobbet. Den förändringen är ju närmast monumental med tanke på att man i dag kan nås överallt.

Men, säger hon, det innebär inte per automatik att vi har mer tid att svara och kanske ibland heller inte vill.

Håller med. Har jag ett missat samtal vågar jag knappt ringa tillbaka utan att först kolla vem det är!

– Nä, precis, jag skulle faktiskt aldrig drömma om att inte kolla först. Så snabbt förändras våra vanor, det inte så länge sedan vi faktiskt inte hade nummerpresentatör alls.

Christine är uppvuxen i Mälardalen men har bott på Gotland i tolv år, det längsta någonsin på en och samma plats. ”Jag har verkligen blivit en lokalambassadör” säger hon.

Men du...vad är digitalisering?

– ”Vi behöver inte fler skärmar”, är en vanlig reaktion! Men det handlar inte om det, istället om att integrera digitala verktyg och it-stöd i en verksamhet så den förändras i grunden. Se på banken, från att vi gick till bankkontoret till att vi satt hemma med giroblanketter till att jag nu, var som helst på jorden, i en app kan klicka i mina betalningar. Det förändrar mitt sätt att förhålla mig till banken liksom hur banken jobbar. Det gäller att hitta var i en verksamhet man kan avlaste och underlätta med digitala verktyg. Det är förändring som tar tid att lära sig, lite som när bilen kom eller tåget eller flyget, det handlar om ett förhållningssätt.

Varför ska vi digitalisera?

– Jag tänker att många ser det som att det bara rationaliserar bort människor, men faktum är att när det rent demografiskt blir fler äldre och färre som kan jobba blir det svårare att rekrytera arbetskraft och samtidigt fler att ta hand om. Ofta hörs argumentet ”ge sjuksköterskorna högre lön så löser det sig” men så enkelt är det inte. Och digitalisering handlar inte om att ersätta människor utan definiera vad som är unikt för dem liksom vad robotar eller annan teknik i sin tur kan göra bättre.

Operationer, till exempel?

– Till exempel. Det är på gång.

Även om det finns en mänsklig faktor tänker jag att jag hellre vill att en människa håller i kniven!

– Det där är intressant, det där visar hur vi tänker. Ta självkörande bilar. Människor har så många felkällor, det räcker med att jag sovit dåligt för att utgöra en fara i trafiken. Med självkörande fordon kommer vi att kunna reducera dödstalen. Men när det sedan blir ett dödstal, hur ser vi på det då?

Vad tror du?

– Det finns en brytpunkt där. När det digitala gör något fel tenderar vi att bli mer upprörda än när det handlar om mänsklig faktor, det blir läskigt när det inte finns någon att peka på som skyldig. Men fram i tiden kommer vi förmodligen att hellre välja en robot när det handlar om standardiserade processer.

Nej.

– Jo, jag tror det. Inom sjukvården är det oerhört komplext när det ska ställas diagnoser, att komma ihåg och känna sig bekväm med att ställa alla relevanta frågor om livsföring eller kanske sexliv kan vara svårt, en robot är klinisk och bara gör. Vi människor söker dessutom ofta svaren efter egna erfarenheter medan välprogrammerad artificiell intelligens (AI) samlar ihop hela spektrat av data utan förutfattade meningar.

Så du föredrar alltså den artifiella intelligensen?

– Haha, jag tänker att det säkert är bättre i många fall, men lik förbaskat, när jag senast skulle ringa försäkringsbolaget satt jag i telefonkön i en evighet och väntade på en riktig människa trots att jag hela tiden upplystes om ärendet gick att utföra på hemsidan!

Men den objektiva bilden är inte alltid hela sanningen.

– Nej, och därför behövs också människor. Man börjar prata om AI som en digital kollega att ta stöd av, jag är övertygad om att det är framtiden på många sätt.

Ofta blir det svart eller vitt när det pratas digitalisering, menar hon, men riktigt så enkelt är det ju aldrig:

– Det digitala möjliggör för fler att bli inkluderade, min erfarenhet från psykiatrin är att många verkligen inte vill kommunicera muntligt. Vi pratar en del om digital exkludering och det är viktigt, många som känner att de inte förstår tekniken, men vi måste också komma ihåg att även det analoga samhället exkluderat väldigt många som nu kan göra sin röst hörd på ett helt annat sätt.

Det blir lätt svartvitt, som du sa.

– Ja, och vi kan inte ha den synen. Det är som att säga ”är bilar bra?”. Ja, ambulansen kan ta mig till akuten och jag kan åka till mina släktingar, samtidigt är den källa till miljöförstöring och skördar liv. Men med tiden har vi lärt oss bygga bättre bilar och vägar, bättre förarutbildning...det är samma sak med digitala medier, vi måste lära oss hur vi använder dem bäst.

Christines häst Beatrix tar det mesta av hennes fritid. Det gör dock inte matlagning. ”Jag kan laga en ordentlig laddning sedan äter jag samma mat i en vecka”.

Och så den eviga frågan, inte minst för alla tonårsföräldrar: Är det bra eller dåligt att chatta istället för att prata live?

– Det är en lägre spärr att skriva på nätet, det kan vi nog vara ense om. Det gäller att rannsaka sig själv: vågar jag säga samma sak till någon som det jag skriver!? Men när min bror dog (en sorg Christine tidigare berättat om på Du&jag-uppslaget) fick jag många fina berättelser via sociala medier, flera av hans vänner hörde av sig på ett sätt de nog aldrig skulle gjort annars, vilket betydde väldigt mycket för mig. Det är alltid bra att prata ”på riktigt”, men den digitala konversationen har ibland sina absoluta fördelar.

Många ungdomar, och vuxna för all del, mår dåligt av andras uppdateringar. Hur tänker du kring det?

– Själva scrollandet kan väcka avundsjuka och dåligt mående, du vet, jag jämför min skruttiga insida med andras fasader även om jag vet att det är gyllene moments som är utlagda. Men vi kan också se att många unga faktiskt mår bättre av ett lagom användande, att verkligen våga ta kontakt, komma närmre avlägsna vänner och hitta grupper med likasinnade.

Min tes är att alla dessa kanaler gör att vi blir stressade för att vi jämt förväntas vara tillgängliga.

– Det är ett socialt landskap att navigera i som inte är alldeles enkelt. Bortsett från att vi ska lära oss sociala skills i verkliga livet ska vi lära oss dem på nätet. Men vi måste tillåta oss att logga ut ibland och inte vara kontaktbara dygnet runt.

Men, tänker jag, då skjuts bara stressen på framtiden. När jag loggar in igen lyser de som ringt, messat och mejlat på skärmen som sökarljus i natten! Den som är eftersökt kan aldrig vara fri!

Men det är omvänt också. Jag blir stressad om jag inte får ett snabbt svar. Tio minuter, sedan börjar jag undra!

– Ja, och det här är viktigt att prata om. Bara för att jag inte svarar direkt innebär det inte att jag inte bryr mig, jag kanske helt enkelt inte har tid. Man måste faktiskt få lov att inte ha tid.

Jag tänker, och nu hör jag hur mossig jag låter, de sociala medierna som en basar där folk skriker från alla håll. Meddelanden som jag förväntas svara på, bara för att det går och skicka dem, enkäter som aldrig skulle sänts ut om det inte vore så enkelt.

– Här behöver vi bättra oss från båda håll, tror jag. Bara för att det är enkelt att skicka ut något innebär det inte att informationen är enkel att ta in, hjärnan har ju sin begränsning, men vi ser det inte på samma sätt som vi vet att en fulltankad bil kan köra si och så långt. Många arbetsgivare behöver helt enkelt reflektera över på vilket sätt de kommunicerar.

Gör det digitala att vi kommer vi närmre människor vi annars inte skulle träffa, som du ser det?

– Jag tror det finns en paradox här, människor som bor fysiskt långt bort kan vi komma närmare, en mormor som kan chatta med sina barnbarn. Men i livesituationen kan det vara det motsatta, vi är upptagna av notiser på mobilen som gör att vi i tanken är någon annanstans, trots att vi sitter tillsammans vid ett kafébord, det är lite sorgligt.

Men du, varför blir vi så glada, du också, antar jag, när vi någon gång får ett handskrivet brev?

– För att någon har suttit med det i handen, skrivit med sin penna och haft mig i tankarna, det är på ett sätt en större närhet, trots att vi enkelt kan nå varandra på chattar.

...den digitala standardiseringen har dock oväntat skapat lugn och ro i Christines egen familj.

– Vi spelade mycket Alfapet där pappa alltid haft en massa egna regler. Men nu, sedan wordfeud kom, där de digitala reglerna är tydliga kan vi äntligen spela utan att ryka ihop! Så nu har vi alltid ett parti på gång vilket faktiskt skapat en närhet mellan oss!

Så, till slut, vad har vi lärt oss i dag?

– Att människan är oersättlig men att digitaliseringen kan förenkla samhället om vi lär oss förhålla oss till den. Tänk i framtiden, när jag loggar in i kylskåpet från affären, frågar vad jag kan laga av det jag har, får receptförslag och rekommenderade inköp. Tänk allt onödigt svinn som skulle reduceras!

Fotnot: Christine och jag träffades verkligen för det här samtalet. När vi bestämde tid gjorde vi det däremot helt digitalt.

Så jobbar vi med nyheter
Ämnen du kan följa