Målet rör en mamma och en pappa på Gotland med två barn, i skolåldern, som under flera år tvistat om vårdnaden. Pappan blev dömd till tre månaders fängelse för två fall av misshandel av de båda barnen 2014. Gärningarna bestod av en örfil och ett slag på rumpan. Efter det har barnen bott hos mamman. Pappan har bara träffat barnen någon enstaka gång. 2016 vände sig pappan till tingsrätten och stämde mamman för att få umgås med barnen.
Tingsrätten beslutade om gemensam vårdnad men att barnen skulle bo hos mamman och ha rätt till umgänge med pappan under vissa tider. Mamman överklagade domen till Svea hovrätt som nu avgjort att barnen ska bo hos pappan och ensam ha vårdnaden medan mamman får umgängesrätt.
– Min klient är chockad över domslutet och ska överklaga domen till Högsta domstolen. Vi är i en situation där vi inte har så mycket val, säger mammans advokat, Elin Ternert.
Hovrätten hänvisar till föräldrabalken som säger att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Detta innebär att det inte finns några andra intressen som kan gå före, till exempel föräldrarnas behov av kontakt med barnet, rättvisa mellan föräldrarna eller vad som är bekvämast för föräldrarna.
Hovrätten ser två huvudsakliga risker: Att barnen utsätts för våld eller kränkningar från pappan och att mamman exkluderar pappan från barnens liv.
När det gäller risken för att pappan ska misshandla barnen igen anser hovrätten liksom tingsrätten att risken är liten för att det skulle hända igen.
Den andra risken som handlar om att mamman inte bidragit tillräckligt till att barnen får en relation med pappan, bedöms som större och rätten påpekar att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är viktig. Rätten säger att mamman inte gjort allt hon kunnat för att förmå barnen att umgås med pappan, till exempel använda sin föräldraauktoritet, som tingsrätten skrivit i sin dom att hon ska göra.
– Det här handlar inte om umgängessabotage. Vår uppfattning är att hon varit i en svår situation och gjort det som kan krävas av henne i den här svåra situationen där hon också vill skydda sina barn, säger Elin Ternert.
Tingsrätten bedömde att föräldrarna skulle ha gemensam vårdnad men hovrätten gav pappan ensam vårdnaden eftersom man inte ansåg att föräldrarna kunde samarbeta. Där stödjer sig rätten på Högsta domstolen som har uttalat att gemensam vårdnad får anses förutsätta att det finns en realistisk möjlighet för föräldrarna att gemensamt lösa de frågor som rör barnet och hantera de delade meningar som kan finnas.
Utifrån det resonemanget har rätten bedömt att pappan är den som ska vara vårdnadshavare.
– Hovrätten har gjort en helt korrekt bedömning och domen är väl motiverad. Jag tycker att man har satt barnens bästa i första rummet och det är att ha kontakt med båda föräldrarna. Det här styrker att man inte kan hålla på som mamman gjort de senaste åren och uteslutit en förälder, säger pappans advokat Shantu Wahlgren och fortsätter:
– Vår uppfattning är att detta handlar om ett grovt umgängessabotage. Tingsrätten la ett stort ansvar på mamman att hjälpa barnen med relationen till pappan redan 2016 men hon har inte gjort några ansträngningar i denna riktning.