Efter Skolvärldens granskning, som visar att varannan svensk lärare upplever en tystnadskultur på sin arbetsplats, valde Gotlands Tidningar att undersöka hur det ser ut lokalt. De gotländska lärare vi har pratat med vittnar om härskartekniker, repressalier och utfrysning – både från kollegor och ledning.
– Skolan går utför och det kommer att komma en dag när jag känner att jag inte längre kan stå ut med det här systemet, sade en av lärarna i en tidigare artikel.
De två berörda fackförbunden, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, både bekräftade och ifrågasatte lärarnas vittnesmål om hur tystnadskulturen lagt sig som en våt filt över de gotländska skolorna.
– Tveklöst ja, svarade Rosita Sundh, ordförande för Lärarnas Riksförbund, på frågan om problemet existerar på Gotland.
– Det finns inget generellt problem, svarade Linda Rung, ordförande för Lärarförbundet, som även organiserar skolledare, på samma fråga.
Torsten Flemming arbetar i dag som grundskolechef på Region Gotland. Inom kort kommer han dock att tillträda som ny utbildningsdirektör. När GT berättar om lärarnas upplevelser blir han förvånad.
– Den uppfattningen har jag inte överhuvudtaget. Jag tycker att vi är väldigt måna om att ha en öppenhet och en delaktighet och vi försöker förmedla tanken att ju fler som tänker desto bättre beslut blir det, säger han och fortsätter:
– Först tänkte jag "Var kommer den bilden från? Jag känner inte igen den". Men sedan får man rannsaka sig själv. Någonstans kommer det ju från, och då ska man inte ignorera det. Generellt känner jag inte igen den bilden, men det är förfärligt om lärare känner sig tystade.
Att Gotlands grundskolechef inte känner igen bilden överraskar inte Rosita Sundh.
– Jag är inte jätteförvånad över att han inte ser samma saker som vi. Samtidigt har jag fullt förtroende för att om vi berättar en sak för Torsten så tar han till sig det på allvar. Mitt förtroende för honom är stort, säger hon.
Barn- och utbildningsnämndens ordförande, Stefan Nypelius (C), beskriver Skolvärldens granskning som "en främmande värld".
– Som politiker kommer man framåt genom att tala om vad man själv tycker. Jag tänker att de flesta gör det, men det är ju jättefrustrerande om det är så utspritt att man inte vågar säga vad man tycker för att man är rädd för att få repressalier, säger han.
Rosita Sundh menar att informationen och kritiken från lärarna filtreras på vägen upp genom organisationen.
– Det som lyfts och kommer till ledningen är det positiva. Det är också en del av tystnadskulturen, säger Rosita Sundh.
– Ja, det ligger i tystnadskulturen att man inte vågar säga ifrån, för att man tänker att chefen inte kommer att ta det vidare, säger Stefan Nypelius, som inte heller nåtts av indikationer på att det finns en tystnadskultur.
Flera av lärarna GT har pratat med beskriver en rädsla för att bli svartlistade av regionens rektorer om de kritiserar sin verksamhet. En lärare uttryckte att "är man bränd så är man bränd".
– Man kan inte ta ifrån någon den känslan. Och visst pratar rektorer med varandra och tar referenser. Men det är stor skillnad på ledarskap och personlighetsmatchning, så det kan mycket väl fungera bättre på en annan skola. Men jag kan förstå rädslan, säger Stefan Nypelius.
– I det här läget, när vi har en sådan enorm kompetensförsörjningsbrist, så är vi väldigt måna om varenda lärare. Då ska man ha gjort något väldigt grovt för att bli "svartlistad". Jag upplever det tvärtom, att vi verkligen månar om och försöker ha stor förståelse för att behålla våra lärare till varje pris. Däremot, brister man och går utanför vad som är okej, sådana lärare vill vi så klart inte ha, säger Torsten Flemming.
Samtliga av de lärare GT har pratat med, förutom en som numer jobbar inom Folkhögskolan, har valt att vara anonyma – ett faktum som både Nypelius och Flemming beklagar.
– Det är jättetråkigt att man inte kan tala ut av rädsla för att få repressalier. En tråkig kultur, onekligen. Men jag kan förstå att man vill vara anonym också på Gotland eftersom ön är liten, säger Stefan Nypelius.
Han får medhåll från Torsten Flemming.
– Det är tråkigt, det är inte bra, säger han och utvecklar:
– Det stora dilemmat med tystnaskulturen är att om man inte vågar säga något så är det också svårt för oss att agera.
Torsten Flemming menar att det finns ett värde i att lärarna vågar vara kritiska – när det finns fog för det.
– Vi måste signalera att vi vill vara transparenta och att vi vill att man ska kunna säga ifrån. Det utvecklar verksamheten. Om alla sitter och säger "Ja, ja, det blir bra" händer ingenting. Det är viktigt att rösterna som säger "Vänta nu, här håller jag inte med" kommer fram, säger han.
Torsten Flemming menar att man inte ska blanda ihop tystnadskultur med att man, från förvaltningens sida, uppmanar sina anställa att tala gott om sin skola.
– Det är viktigt att vi är ambassadörer för skolan och yrket. För ibland blir bilden odelat kritisk, att det är väldigt jobbigt och stressigt att vara lärare. Men att man tycker att det här arbetet är så otroligt viktigt kommer inte fram. Vi behöver nya kollegor, hur får vi det om vi inte pratar med stolthet om vår verksamhet? Men det kallar inte jag tystnadskultur, det är mer en uppmaning att berätta om det som är härligt och gott med ditt jobb.
Flera av de lärare GT har pratat med menar att en orsak till tystnadskulturen är lärarlönelyftet, som är ett lönepåslag som delas ut av Torsten Flemming i samråd med rektorerna. Flera lärare menar att det använts för att jämna ut lönerna, snarare än att premiera yrkesskickliga lärare.
– När lärarlönelyftet kom var det en ovana att man i läraryrket lyfte extra skickliga lärare. För vissa var det svårt, man tänkte "Varför får den personen mer än mig?" Man tyckte inte att det var tydligt. Det har vi förbättrat och vi har haft utbildningar med både medarbetare och chefer kring kriterierna, säger Torsten Flemming.
– Det viktigaste är att rätt person får det, inte att vi delar ut pengarna till varje pris, fortsätter han.
Lärarlönelyftet är en känslig fråga, menar Stefan Nypelius.
– Politiken ska inte in i lönesättning helt enkelt. När det kom byggdes det in mycket spänningar.
Lärare vittnar om hur de straffats lönemässigt efter att ha kritiserat sin verksamhet.
– Det är jätteviktigt att det inte sker. Jag tycker att det generellt sett fungerat bra på Gotland. Vi har haft enstaka klagomål där lärare inte förstått varför man inte fått ett lönelyft, säger Torsten Flemming.
Har ni några rutiner för hur ni ska agera om en lärare straffas?
– Det finns flera olika vägar att lyfta saker. Man kan anmäla klagomålsärenden och man kan använda vårt avvikelserapporteringssystem, säger Torsten Flemming.
Han vill dock inte att man, som han uttrycker det, "rundar sin chef".
– Det känns ohederligt. Om man säger att man inte vill prata med sin närmaste chef blir det svårt för mig för jag kan inte gå till en rektor med andrahandsinformation. Det är alltid bättre om man sätter sig ned tillsammans.
Men om man redan har pratat med sin rektor och inte fått gehör?
– Om du känner att dina åsikter inte blir lyssnade på, eller om du känner dig tystad av din rektor, kan du höra av dig till din fackliga representant, eller så hör du av dig direkt till mig. Då tar jag kontakt med rektor och så sätter vi oss ned med den berörda rektorn och någon från facket. Vi har gjort detta vid några tillfällen och jag tycker att vi haft en bra dialog. I de bästa av världar lyckas vi lösa situationen. Och sedan finns det andra tillfällen där vi måste konstatera att läraren och rektor inte är på samma bana och då kan vi hjälpa läraren att byta skola, säger Torsten Flemming.
Enligt de personer GT pratat med är det inte endast enstaka lärare som skrämts till tystnad, utan problemet "sitter i väggarna". Något som även bekräftas av Rosita Sundh på Lärarnas Riksförbund.
– Om det är så att facken lyfter frågan om tystnadskulturen och säger att "det här känner vi igen" får vi göra det till en gemensam fråga som vi tar på arbetsplatsträffarna och de kanaler vi har för sådana här saker. För det här är som sagt ingenting vi vill ha. Vi vill att lärare ska vara frimodiga och hjälpa oss att utveckla verksamheten. Det vinner vi alla på, framförallt de vi är till för: eleverna, säger Torsten Flemming.
Både Flemming och Nypelius uttrycker en oro för hur tystnadskulturen kan påverka eleverna.
– Det är det största problemet, att eleverna förlorar på det. För eleverna måste ha lärare som vågar tänka fritt och tänka nytt, säger Torsten Flemming.
– Hur får vi våra barn att kommunicera och känna att det är okej att säga vad man vill när vi har medarbetare som inte känner sig trygga? Det är lärarna som ska skapa en miljö för barnen där de kan känna att det är okej att säga vad man tycker, och även klara av att bli emotsagd, säger Stefan Nypelius.