Det var rena folkfesten när det historiska fartyget anlände. Egentligen var det väl meningen att festligheterna skulle anstå till en officiell invigning till våren, i ägaren Hoburgs hembygdsförenings regi.
Men det blev tjuvstart och förfest– för ryktet hade spritt sig vida omkring om trailerns ankomst med båten som hämtats hem från Helsingborg.
På plats fanns flera personer vars förfäder varit med och rott – och räddat liv på besättningsmän på fartyg som grundstött eller kantrat.
Per-Erik Ahlérs morfar var en av roddarna på Elisabeth Vachtmeister.
– Det här är en historisk dag, säger Per-Erik.
När GT besöker honom och hans fru Kerstin i hemmet ligger det mängder av memoralia på bordet; foton, en uniformsmössa som morfar bar, ett fickur som fortfarande går. Och inte minst – ett brev som berör ett av de mest kända haverier som inträffat vid Gotlands kuster:
– Det här är ett tackbrev från den holländske kaptenen på Mila, ställt till min morfar, berättar Per-Erik.
Mila, det var spritbåten som gick på grund trettonhelgen 1935, med 58 000 liter 96-procentig sprit, konjak och rödvin ombord. På Sudret finns det fortfarande de som säger att här räknas tiden före och efter Mila. Men viktigare förstås än alla dunkar som flöt iland och bärgades – Arvid Kristiansson och de andra roddarna räddade Milas besättning.
Christian Wallin skötte transporten från Helsingborg, där roddlivbåten förvarats vid Fredriksdals muséer en tid.
– Allt gick bra, kommenterade han färden med trailer ombord på DG:s nattfärja.
Det gjorde också lyftet i Kettelvik, för vilket Bertly Appelquist, sjöräddningsinstruktör och samordnare av transporterna för hembygdsföreningen, tackade varmt. Båten står nu i det nya båthus som Kenneth Winarve, anställd vid Bottarvegården, har byggt. En intressant detalj är att båtens kärra, som drogs med hästar, är intakt. Elisabeth Vachtmeister låg under sin aktiva tid i Flisviken på Hoburgens östsida. Men platsen intill stenmuseet i Kettelvik är historiskt riktig den med, roddlivbåten har gjort räddningsinsatser också här.
Henrik Wilsons morfar Hugo hörde till roddarna. Nu blir det Henrik, föreståndare för stenmuséet, som kommer att guida besökarna när museet kring roddlivbåten är färdigställt. Också han talar om ett historiskt ögonblick när båten återkom till Sudret:
– Livräddningen var en samlingspunkt och räddningarna ett givet samtalsämne. Nu gäller det att få till en bra struktur på utställningen kring båten, säger han.