Sedan i måndags är Peter Lindvall, 51, sjukskriven inför den bypass-operation han i mitten av oktober kommer att genomgå på Karolinska sjukhuset i Solna, en sjukskrivning som varar året ut.
Under en kranskärlsröntgen i Huddinge förra veckan kunde konstateras att han lider av förträngda kranskärl.
– Redan för något år sedan fick jag känningar i bröstet när jag motionerade och i somras, under Almedalsveckan, upptäcktes störningar vid en EKG-kontroll. Jag är glad att det här upptäckts i tid, säger han när han tar emot för den här intervjun.
Under tisdagseftermiddagen kommunicerade Region Gotland regiondirektörens sjukskrivning. Det hela har blivit ett uppvaknande för Lindvall, en påminnelse om livet och dess gång.
– Det här berättar att livet är skört. Om jag avvaktat kunde det blivit mer dramatik, nu görs allting planerat, tack och lov. Men det är också en påminnelse om att det är viktigt att regelbundet kolla sina värden, säger Peter Lindvall.
Lindvall tillträdde som regiondirektör i vid årsskiftet 2015-2016, en roll som emellanåt innebär en väldigt hög arbetsbelastning.
Innan dess har han bland annat varit vd för Länsförsäkringar Gotland samt vd för LRF-konsult med stationering i Stockholm.
– Jag har alltid tyckt om att jobba mycket och att kunna påverka skeenden, har lätt att uppslukas och gå in fullt i de roller jag har. Men det där med att prioritera min egen tid, nej, det har jag varit dålig på.
Nu tvingas han alltså till vila från sin tjänst året ut.
Hur hans åkomma kommer sig vet han inte. Stress, livsstil, arv, allt kan spela in men han började, säger han, känna av trycket i bröstet i samband med motion för något år sedan.
Han tränade på Friskis&Svettis, joggade, styrketränade men kunde, tyckte han, aldrig ge sitt yttersta.
– Min hustru Erika, som arbetar inom vården, sa åt mig att "det där måste du kolla upp!". I de här sammanhangen får man lite perspektiv, jag är extremt tacksam att jag lever i Sverige och på Gotland med den vårdkvalitet vi har, säger Peter Lindvall.
För närvarande är han sjukskriven för att kunna varva ner inför operationen. Det är en omfattande men ändå en relativ rutinåtgärd för läkarvetenskapen men icke desto mindre en dramatisk för den enskilde.
Blodkärl ska bytas och ledas förbi förträngningarna, efteråt väntar en god tids konvalescens innan han åter kan gå i arbete.
Är du orolig?
– En del av mig känner oro, det är en stor operation. Men å andra sidan är det experter som genomför den. En annan del av mig är helt trygg, det kommer att bli bra.
Efter årsskiftet räknar han med att åter vara i tjänst, men den här ofrivilliga vilan kommer inte att ha gått spårlöst förbi.
Han kommer att behöva ändra sitt arbetssätt, det vet han.
– Jag kanske inte måste vara på jobbet till sju, åtta varje kväll. Jag har pratat en del med Eva Nypelius (regionstyrelsens ordförande, C) sedan jag fick det här beskedet, vi måste hitta lösningar så man inte kör slut på sig. Ingen ska behöva ha ett arbete där kroppen tar stryk på grund av stress, varken jag eller någon annan.
Men vi är ju oumbärliga, både du och jag, eller hur?
– Javisst! Och på kyrkogården ligger fullt av oumbärliga människor.
Det svåra blir, tror han, att ändra livsstil. Han gillar att äta och dricka gott, men vissa saker kanske går att dra ner på. Skitsvårt. Så säger han det.
Är det synd om dig, Peter?
– Inte det minsta. Jag mår bra, jag får hjälp i tid. Många har det mycket, mycket värre än jag. Men i en sådan här situation inser man att det finns andra värden i livet än att bara jobba.