Jan Emanuel Johansson kommer körande i en röd Ferrari till Södertorg i Visby. Det är han som har kontaktat GA för en längre intervju, efter att ha kommenterat flera nyheter om sig själv under åren. I Gotlandsrubrikerna har det bland annat stått att han har krävt rekordhyra för en Visbyvilla, att hans vårdhem i Alskog ger rekordvinster och att han åtalas för skattebrott vid Gotlands tingsrätt. De senaste rubrikerna kommer från en granskning av hans boende för ensamkommande flyktingbarn, som har tvingats stänga för att det saknade tillstånd. Han undrar om det finns något journalistiskt intresse av helheten och bakgrunden.
– När man lyfter fram en individ i stället för att se bakgrunden så skadar man människor på ett sätt som är svårt att förklara, säger Jan Emanuel Johansson.
Han minns de första personkritiska artiklarna, inte långt efter att han hade röstats fram som vinnare i dokusåpan Robinson.
– Vet du hur ont det gör första gången man får dem? När jag var 27 eller 28 år och fick mina första käftsmällslöp, jag grät. Vad fan, jag hade ju gjort något bra och så fick jag det här. Jag var helt knäckt. Nu är det som en dag på jobbet, säger han.
Jan Emanuel Johansson jobbade tidigare som socialdemokratisk politiker i Norrtäljes kommunfullmäktige och i Sveriges riksdag. Han hade en brokig bakgrund med kriminella inslag som blandades med familjeinsatser från socialen och så kallade värstingresor till Västindien. Med hästsvans, tatueringar, örhänge och attityd tog han sig in i de politiska rummen. Han beskriver hur han gick mot partiet, utmanade politiken och fick intern kritik.
– När jag började politiskt sa jag att ägande var stöld, klass mot klass. Inget jävla sossetjafs, minns han.
Jan Emanuels huvudfråga var socialpolitiken. Han ansåg att den hade blivit åsidosatt inom partiet och ville återfå fokus på utanförskapet. Något han kunde känna igen sig i.
– När jag hoppade på Robinson så var det rent strategiskt för att jag skulle göra en personvalskampanj. För vad fan skulle jag komma med. Jag hade 20 spänn på fickan.
Idag har han mer pengar än så. Det gestaltas i Ferrarin som står parkerad på torget och längre ner på Adelsgatan finns en av hans fastigheter på ön. På en parallellgata ägde han ett annat hus som han ångrar att han sålde. 2009 skrev GA om att han hyrde ut innerstadshuset för 140 000 kronor i månaden, eller 35 000 kronor i veckan. Hyressättningen kritiserades av partikollegor med beskyllningar om ocker och utsugning.
– Jag började nästan tro att jag var sån. Är jag ond? Är jag en dålig människa och hur fan kunde det bli så här? Så när partiet låg på och frågade ”hur kan du hyra ut huset”, så sa jag förlåt och att jag säljer huset, berättar han.
När han tänker tillbaka önskar han att han hade stått fast och tagit strid.
– Jag var så otroligt stolt över att få representera partiet, att få representera fler än mig själv. Jag var så otroligt rädd över att partiet skulle ta skada över att jag hade det här huset. Så då utplånade jag mig själv för partiets skull, säger han.
Fastighetsaffärerna har fortsatt, men politiken har Jan Emanuel Johansson lämnat. När han gav sig in i vårdbranschen kritiserades han för att tjäna pengar på skattefinansierad verksamhet. 2011 skrev GA om hur ett av hans bolag, där HVB-hemmet i Alskog ingick, gjorde minst en kvarts miljard i vinst. Frågan är hur vinstmarginalerna går ihop med hans värderingar.
– De här behandlingshemmen som jag har och hur jag ser på vinster i välfärden? Jag skiter högaktningsfullt i om det är kommunen, staten eller det privata. Jag säger ”mät resultaten”. Om jag skulle ha en verksamhet som har 50 procent i marginaler som levererar unga, eller vuxna, som kommer ut i samhället, så är det värt det tio gånger om, säger han.
Jan Emanuel hävdar att han har sparat mer pengar åt staten än han har tjänat själv. Enligt honom är skattepengarna inte basen till hans vårdimperium.
– Grunden till min förmögenhet var att jag sålde ett behandlingskoncept som var så jävla bra att man ville få ut det internationellt, säger han.
Syftet med metoden var att vända individer från utanförskapet, så att de kunde ta sig in i samhället.
– Jag har vänt hundratals. Jag har alltså räddat hundratals liv, jag som individ. Och vad får jag då? Löpsedlar där det står att jag är ett jävla svin.
2012 skrev GA att Jan Emanuel Johansson misstänktes för skattebrott. Han dömdes senare för bokföringsbrott och försvårande av skattekontroll. Själv hävdar han att det var oavsiktligt, ändå återupprepas olika former av regelbrott under hans bolagskarriär.
– Ibland gör jag det med flit, men ska du få igång någonting och få det att förändras så...
Det gäller exempelvis de tillstånd som har saknats på hans boenden för ensamkommande flyktingbarn. I början på 2016 granskade GA ett av dessa boenden i Follingbo som inte hade något tillstånd av, IVO, Inspektionen för vård och omsorg. Jan Emanuel Johansson ansåg inte att det var något tillståndskrävande HVB-hem, utan ett elevhem. Det finns ingen godkänd form av elevhem för ensamkommande flyktingbarn, men det borde finnas enligt honom.
– För att faktiskt se till barnets bästa. Det finns Europakonventioner och det finns internationella lagar och regler som vi ska förhålla oss till, som jag upplever är större än IVO:s rekommendationer.
Hans strategi är att försöka påverka lagstiftningen som företagare, i stället för att skapa den som politiker eller följa den som andra medborgare.
– Någon människa måste gå först och jag tar på mig det, för jag kan ta smällarna. Mitt företag får de inte omkull, jag står för starkt för att bli skadad, säger Jan Emanuel.
Han kallar sig numera en frihetlig socialdemokrat och uttalar sig endast som privatperson. Han vill bara representera sig själv.
– Det finns ingen som kan skälla på mig och säga att jag inte kan säga så. Jag säger precis som det är. Det finns ingen som kan komma och ta någonting ifrån mig, allting som jag har är mitt, säger han.
Jan Emanuel menar att hans förmögenhet även innebär ett privilegium att inte behöva vara rädd.
– Även om de kommer och stänger fyra, fem hem som jag har. Tråkig historia, mig rör det inte som person. Men att se hur det här drabbar de här barnen, det svider, säger han.
Boendet för de ensamkommande flyktingbarnen i Follingbo stängdes i juni.
– Min bedömning var bevisligen fel. Jag var övertygad och hade inte dragit igång så här brett, med en enorm satsning, och sedan utgå ifrån att de skulle slå omkull det. Jag trodde att lagstiftningen skulle komma ikapp långt innan.
Enligt Jan Emanuel Johansson har hans ideologi inte förändrats sedan han satt i riksdagen, men däremot tillvägagångssättet. Han ser ingen motsättning i sin gärning som politiker i socialdemokratin och företagare i välfärden.
– Om det inte är sossigt att rädda liv och spara pengar till samhället, vad fan är sossigt då?