Terese Bengard är kommunalrådet i Ragunda kommun som lämnade den lokala politiken för att ta upp kampen för ett levande Sverige.
Det är tre år sedan nu hon antog rollen som verksamhetsledare för organisationen Hela Sverige ska leva.
Och hon tycker, faktiskt, att landbygdsfrågorna väcker ett större intresse nu är för bara några år sedan.
– Den vågen måste vi rida på, det är nu det går att förändra, säger hon.
Terese Bengard höll på tisdagen ett anförande under temadagen ”92 möjligheter”, med fokus på infrastruktur och vem som egentligen tar ansvar för utvecklingen på landsbygden.
– Det finns en hierarki där staden står högst, det är där det satsas och där sitter de som bestämmer. Det är en urban norm som måste ifrågasättas, menar hon.
Där finns ett jobb att göra, liksom att förändra bilden av landbygden, vilken, menar hon, ofta speglas som omodern och rent av efterbliven.
– ”Inga ungdomar vill bo på landet” sägs det, men det är ju inte sant. Det finns massor av unga som vill bo och leva där.
Terese är själv kärleken till landsbygden personifierad. Född och uppvuxen i Skellefteå flyttade hon sedan till Sundsvall för att plugga innan hon, som så många andra, en tid hamnade i Stockholm.
– Jag trivdes inte alls, satt på tunnelbanan och levde ett instängt liv. Jag tänkte ”jag måste norrut, jag tar vilket jobb som helst”.
Och så blev det. Hon fick tjänst som kommunikatör i Hammarstrand, centralort i Ragunda kommun i Jämtland, tio mil öster om Östersund, och bland annat känd för att ha landets enda bobsleigh- och rodelbana.
Det var också då, 1999, i samband med att hon förälskade sig i platsen som intresset för landsbygdsfrågor väcktes.
– Först var allt fantastiskt, sedan började man höra om det negativa, om skattetrycket och den nedåtgående befolkningstrenden, säger hon.
Efter flera år inom den lokala politiken insåg hon att det där går att förändra och förbättra en del, men inte allt. För att skapa genomslag för hela landet måste man upp på nationell nivå.
– Där verkar jag nu, arbetar med politiska frågor utan att det är partipolitiskt.
Som huvudproblem för landsbygdens utveckling ser hon, förutom alltså den gängse bilden av den som omodern, det skatteutjämningssystem där storstäderna är vinnare.
Skatten bör rent av sänkas för dem som bor på orter där servicen inte är utbyggd till urban nivå, menar hon.
– Jag anser att dessa parametrar bör läggas in i utjämningssystemet, det skulle ge en jämnare fördelning mellan staden och landet.
Hur kan du och din organisation på bästa sätt påverka nationellt?
– Vi måste lyfta problemet med att bara se urbaniseringen som positiv. Så är det inte. I längden är det inte hållbart med den satsning och den inflyttning till städerna som sker i dag.
Men att göra rösten hörd i dag är inte helt enkelt. Landsbygden är ingen het valfråga, där bor för få väljare för att politiken ska ge den fokus, menar hon.
– Det är därför man satsar på elcyklar och höjer bensinskatten. Inte är vi i glesbygd hjälpta av en elcykel! Visst, det finns miljöaspekter men då måste det också finnas alternativ, inte kan jag köra elbil 30 mil i 30 minusgrader, säger hon.
Terese Bengard har besökt Gotland vid flera tillfällen, liksom hon varannan vecka reser runt i landet. Hon har läst den lokala glesbygdsstrategin och säger att det är ett ”karbonpapper”.
– Det är samma problem som på andra håll, i Skåne, i Norrland. Visby växer, då måste det satsas på Visby med följden att skolor och mindre äldreboenden på landsbygden läggs ner.