Lisa Blochmann skriver schema för de 28 anställda på lönelistan i sommar. Huset, den nedlagda gamla Konsumbutiken, blev till salu 1994.
– Jag hade jättesvårt att få lån och skickade långa fax till banken i Fårösund och undrade varför de inte ville satsa på landsbygden, och på unga kvinnliga företagare i synnerhet, säger Lisa Blochmann.
Lisas envishet lönade sig. Tillsammans med sin syster Barbro öppnade hon hembageriet sommaren därpå. Med en begagnad ugn som hon fått i gåva av en bagare i Oskarshamn, tillsammans med recept på fänkålslimpa och lantbröd.
– Vi öppnade mot alla odds. Våra grannar kom in med rulltårta 23.00 kvällen innan och sa att vi kunde sälja den om vi inte hann baka innan vi öppnade. Då snickrade och målade vi ännu försäljningsdisken. Det var ingen som trodde på vår idé, säger hon.
Lisa gick lantbruksutbildning på Lövsta. Där träffade hon Frans och 18 år gammal fick hon dottern Alice. Den första sommaren med bageri hade de separerat. Hon och Alice flyttade in på övervåningen och tanken var att ha bageriet en trappa ner som sommarjobb. De enda som var vana att baka var Sylvi, och Barbros svärmor Kerstin Kalström, som slog degar för hand tidigt varje morgon.
De senaste fem åren har Lisa och Barbro kunnat ta ut lön under hela året. Men flera gånger har de varit på väg att gå bort sig bland nya investeringar. När Fårös andra Konsumbutik vid Kyrkviken blev ledig öppnade de även där. Lisa gick restaurangutbildning, fick alkoholtillstånd och det blev en slags drömsupèteater med skådespelare som Helge Skoog och Gunilla Paulsson. Rickfors och Smaklösa kom och spelade. Men dygnets timmar räckte inte till.
– Det känns som vi har någon slags rekord i att sätta upp en restaurang med 150 gästplatser, driva den i 40 dagar och sedan stänga, säger hon.
När andra tyckte att systrarna skulle surfa på vågen och öppna filial i Stockholm och London planerades en tillverkningslinje för kakor. Påsarna var framtagna och allt var klart, när systrarna hoppade av.
– Det var inte vad vi ville och Barbro sa ”Vad var det jag sa”. Hon säger det hela tiden. Men det har varit bra för mig att min syster har bromsat mig, säger Lisa Blochmann.
Flera brunnar har redan sinat, vattenbristen på Fårö kommer att bli påtaglig i sommar. Det regnar. Sylvi är glad och på väg för att hämta grönsaker. Trots att hon har lånat ut sitt namn till kaféet som blivit känt är hon en doldis.
Men utan Sylvi hade inget blivit, och inte så som det blev. Hon kom till Fårö som lärare, först i Östra och sedan i Västra skolan.
I dag har hon tolv barnbarn på Fårö och hjälper dessutom till varje morgon i bageriet.
Det som i dag är Kuten var Lisas barndomshem. I ladan med crêperie hade hennes pappa 1 500 höns. När Lisa var fem år flyttade Sylvi till Finspång med sina barn. Lisa kom tillbaka till Fårö när hon skulle börja nian. Då var hon utåtagerande och skrev dikter, ofta tog hon mopeden ut till Langhammars raukar för att skriva av sig.
Tron på landsbygdens framtid har alltid funnits hos Lisa Blochmann. Hon träffade Per, som i dag har egen byggfirma med tre anställda på Fårö. De har fyra barn tillsammans, skola och barnomsorg blev hjärtefrågor. När regionen la ner skolan på Fårö tog ett föräldrakooperativ över, med Lisa som ordförande.
– Min man ställer upp på mig till 100 procent och varje sommar lyssnar han på mig att jag ska ta det lugnt på vintern. Men sedan blir det skolnedläggningar, fackeltåg och landsbygdsuppror, säger hon.
När det stod klart att Fårösund i höstas skulle ta emot ett stort antal asylsökande tog Lisa ställning direkt.
– Det kunde lika gärna ha varit vi och våra barn som står där på andra sidan staketet och inte kommer in. För mig var det så himla självklart att hjälpa till, säger hon.
Den 12 november hölls ett möte med företagare och boende på norra Gotland där gruppen ”Tillsammans på norr” föddes. Plötsligt öppnades dörren och två journalister kom in och sa att nu rullar de första bussarna med flyktingar in.
I dag har nätverket 100 volontärer och hjälper till med bland annat fotbollsträning, svenskundervisning, att sy och skjutsa Fårösunds nyanlända.
– Vi volontärer har lärt känna varandra och jag har träffat så mycket häftiga människor som bor på norr. Det finns de som säger att de för första gången är med i ett sammanhang, säger Lisa Blochmann.
Hon menar att hon nu har chansen att göra samhället tryggare, både för sina egna barn och de nyanländas.
– De har varit med om förfärliga saker, men behöver värme. Människor har en otrolig läkekraft att resa sig om de blir vänligt bemötta och en del av någonting, säger hon.
Lisa Blochmann ser integrationen som ett möte, där resultatet blir något helt nytt i en gemensam framtid. Men hon har också på nära håll mötts av den andra sidan, de som inte delar hennes åsikter.
– Plötsligt upptäcker man att människor som man har vuxit upp med och känt hela sitt liv tycker att hudfärg spelar roll. Det gör mig ledsen och jag har svårt att förstå rätten att vägra andra människor en framtid, säger hon.
Lisa Blochmannsmormor var svenska och träffade en tysk man. Han vägrade gå med i partiet, senare under kriget blev han tillfångatagen och satt i ryskt fångläger. Han lyckades rymma. Efter att ha varit saknad i nästan två år tog han sig tillbaka till Berlin. På Lisas vind ligger deras brev till varandra sparade som tidsdokument.
Sedan några år är hon aktiv fritidspolitiker. När främlingsfientliga partier växer sig starka ser hon paralleller i historien.
– Min mamma tillbringade många timmar som barn i ett skyddsrum i Berlin. Det är viktigt att vi stannar upp ibland och känner efter vart vi är på väg, säger hon.
I vintras vändes Lisas inlägg på sociala medier emot henne av främlingsfientliga krafter. Pressen på henne ökade. Till slut blev det för mycket och hennes energi tog slut.
– Jag grät en hel helg. Jag gick sönder lite – så pass att jag fick gå till läkare, säger hon, och berättar att hon nu ska gå i behandling och lära sig delegera det ansvar som hon känner för andra.
Sena kvällsdopp i Ekeviken och mängder med böcker, som hon slukar i smyg nattetid, får henne att må bra.
– Jag är bokalkoholist och får gömma böckerna för min man, säger hon och skrattar.
För ett par veckor sedan fick hon Stora Land-priset på 35 000 kronor, något som glädjer henne stort. Nu ser Lisa fram emot ännu en sommar på Fårö.
Midsommarafton är som andra dagar sommartid och då jobbar hon.
Men när Sylvi kommer tillbaka med barnbarnen som dansat runt stången och bageriet har stängt, då blir det firande även för Lisa med släkt och vänner.
Det viktigaste på bordet är svärmors löksill, och jordgubbstårtan förstås.