Märklig spelpjäs intresserar experter

En schackpjäs som nu överlåtits till Gotlands Museum kan visa sig vara ett sensationellt fornlämningsfynd. Den svarta springaren ska nu undersökas på riksantikvarieämbetet. Det är tursamma omständigheter som gjort att den hamnat på museet.

29 augusti 2017 05:00

I våras besökte Olle Gibson, tidigare kultursekreterare på Gotland, antikhandeln och loppmarknaden som ”Togga”, Torgny Samuelsson, driver vid infarten till flyget från Lummelunds väg.

Ögonen föll på ett speciellt föremål, som stod på en hylla bakom Toggas affärsfisk. Det var en spelpjäs, cirka åtta centimeter hög, gjord i ett svart material och den var inte i helt skick.

– Jag blev helt paff när jag såg den, för jag hade haft något som den påminde om.

Det han syftar på är en kopia av en av de världsberömda ”Lewispjäserna”. De schackpjäserna, 78 till antalet, hittades i Uig på ön Lewis, Yttre Hebriderna år 1831. De är tillverkade i vad som ibland kallas ”nordens elfenben”, nämligen valrossbetar. Det pågår en diskussion mellan historiker om ursprungslandet, som kan ha varit Norge – eller Island. De är daterade till 1100-talet och flertalet finns på British Museum, ett mindre antal på det skotska nationalmuséet i Edinburgh. Pjäserna är ovärderliga och rankas som några av de allra finaste föremålen i British Museums enorma samlingar.

– Det roliga är att jag besökt Lewis. Det var under min tid som kultursekreterare på Gotland. Vi hade ett utbyte kring dans, musik och andra kulturyttringar mellan Gotland, Lewis och Mallorca, kommenterar Olle Gibson. Det var därifrån jag fick med mig en kopia av en Lewispjäs.

Hans egen släkts skotska ursprung bidrog också till att stärka kontakterna. Efter att ha sett pjäsen i antikboden kontaktade Olle Gibson både personer på Gotlands Museum och gamla kontakter från utbytet med Lewis. Styrkt i uppfattningen att han kommit något spännande på spåren återvände han till Toggas och köpte pjäsen. Ursprunget är oklart.

– Jag får in många olika saker och samlar mycket. Den här pjäsen kom i en låda, men jag vet inte varifrån, säger Torgny Samuelsson.

Pjäsen stod där på hyllan, var lite skadad, och så kom Olle Gibson och ville ha den. Han fick den för ett par hundralappar.

Snopet för Togga? Kanske, men visar den kommande analysen att det verkligen rör sig om en spelpjäs från 1100- eller 1200-talet så hade han i vilket fall måst lämna den ifrån sig till antikvariska myndigheter.

Olle Gibson försökte få Riksantikvarieämbetet att undersöka pjäsen, men myndigheten gör inte undersökningar på privatpersoners uppdrag. Slutsatsen blev att överlämna den svarta springaren till Gotlands Museum. Där är avdelningschefen för samlingarna Birgitta Strandberg-Zerpe mycket entusiastisk.

– Jag tror att det här är ett jordfynd och att pjäsen kan ha skadats av något jordbruksredskap, säger hon och fortsätter:

– Jag har varit i kontakt med Riksantikvarieämbetet och jag tror att de finner den så intressant att den analyseras ganska snart. De kan leta efter spår av jord, titta på ytan för skadan och förstås analysera vad det är för material.

Birgitta Strandberg-Zerpe menar att materialet som schackspringaren är gjord av kan vara gagat, eller på engelska ”jet”. Lignit är ett annat förslag från Olle Gibson. I vilket fall – och alltjämt med reservation för att figuren trots allt skulle vara från senare tid – så är den mycket speciell. Smycken i gagat har påträffats bland annat i Birka. Men de historiska schackpjäser från vikingatid, eller tidig medeltid, som är kända från Sverige är tillverkade av valrosstand, ben eller horn.

Efterlysning

För Gotlands Museum, Olle Gibson, Torgny Samuelsson – och många andra – är det av stort intresse om någon läsare kan lämna upplysningar om hur schackpjäsen hamnade hos Togga. Om du vet något: mejla GT på redaktion@gotlandstidningar.se

Så jobbar vi med nyheter
Lasse Linusson