Nu surrar bina i den gula paviljongen

På Magnuse gård i Väte socken finns en för Gotland helt unik bipaviljong. Under dess storhetstid fanns här drygt 30 samhällen i en enda byggnad. Nu har den tagits i bruk igen.

11 juni 2018 10:30

Entusiasmen är inte att ta fel på när Malena Bendelin, tillsammans med sin pappa Börje, visar upp den gulmålade bipaviljongen på gården där båda generationerna är bosatta.

– Jag flyttade hem hit för fyra år sedan, säger Malena.

– Farmor och farfar köpte den här gården 1964. Som barn lekte jag affär i bihuset och förstod inte vad det hade varit för byggnad egentligen.

Det är ett hus byggt i tre våningar. Planet som man når från entrédörren hyser slungrummet och utrymmet för alla bikupor. I slungrummet finns flera utrymmesbesparande detaljer i inredningen. Arbetsbänken fälls ner, skyddsdräkterna i vit bomull hänger i en garderob som bara är dryga decimetern djup. I golvet finns ett hål täckt av en lucka; här kunde honungen tappas ner till källaren.

Källaren är djup och kylan påtaglig. En trappa upp från bisamhällena finns en vindsvåning som troligen använts som förråd för avläggare till samhällena. Från utsidan lägger man först märke till flustren, målade i starka och skiftande färger:

– Det var ett enkelt sätt att hålla ordning på var man hade de olika drottningarna, säger Börje.

Han visar på andra finesser. Runt byggnaden löper en gjuten ränna. Där rann vatten, som stängde bort myror och möss från biodlingen. Här finns också mer estetiska snickeridetaljer som inspirerats av bin, som vindsvåningens sexkantiga fönster.

– Vi har lagt ner mycket möda på att försöka förstå alla detaljer, säger Malena.

Hennes sambo Jens Pettersson, hon själv, och andra nära och kära har rustat huset.

En prydlig skylt ovanför ingången lämnar ingen i tvekan om byggnadsåret: 1933. Den som drev gården då hette Karl Olofsson och var aktiv i Gotlands läns biodlarförbund, som det hette på den tiden. Brev till honom och andra handlingar som Börje och Malena hittat i golvspringor och andra gömslen har nu monterats till en liten utställning i slungrummet.

Bina, de första i huset sedan slutet på 1950-talet, sattes in i slutet av maj i år. Det är hittills två samhällen. Fler kommer det att bli, men för att närma sig fornstora dar krävs mer ”mat” i grannskapet. Sådant arbete pågår också; redan har en rad nya äppelträd planterats. Inne i boningshuset finns en karta över hur trädgården planerades på 30-talet.

– Vi är nu i gång med att delvis återskapa den också, berättar Malena. Men det viktigaste för mig är att lyfta fram det här helt unika huset.

Ömsesidig nytta

Bin och växter samspelar. Fler blommande växter ger utrymme för mer bin. Fler bin betyder att fler växter kan kombineras. Biodlings­företag har därför flera verksamheter; förutom att sälja honung och andra biprodukter hjälper man odlare med pollinering. På Gotland finns organisationer både för hobbyodlare och kommersiella biföretag.

”Den gula paviljongen” från reportagets rubrik är som i alla fall äldre läsare nog minns också namnet på en kuplett. Den är från 1923 med text av Emil Norlander och musik av John Redland. Titeln anspelar på romanen med samma namn av Gideon Martins. Anita Lindblom är en av många som spelat in sången (som inte handlar om bin).

Så jobbar vi med nyheter
Lasse Linusson