Det började vid Vårsalongen i Lärbro våren 2017, Lindberg stod ute i rusket och målade sin logga, inspirerad av chokladdrycken ”O’boy”.
”Kul”, tänkte folk som passerade. Men inte förrän en liten flicka stannade till och rättade sin far – ”Nej, pappa, det står INTE O’boy!” – tog det riktigt skruv, inte ens inom Lindberg själv.
– Det gick som en varm rysning genom mig, hon såg det som så många andra inte såg. Det fick mig att gå tillbaka och fundera på vad vi ser och inte ser och hur vi omedvetet påverkas av saker runt om oss, säger han.
Sedan kom hösten 2017 då ”Metoo”-rörelsen exploderade, vilket fick Lindberg att inse att det här med ”O’girl” inte kan stanna vid en enda bild, det måste bli något mer.
På så sätt blev ”O’girl”, som en del av projektet ”Non original”, ett verktyg att titta på normer och samhällsstrukturer.
Lanseringen skedde i maj 2018 i Lindbergs ateljé och sedan tog det skruv.
Det gick ut på nätet och uppmärksammades i media, nu kan ”O’girl” synas på mössor, t-shirts, hoodies och tygväskor. Och förstås i Peter Lindbergs konst.
I juli tog han plats med sin jätteburk på Almedalsveckan och lyckades där skapa samtal mellan de ytterligheter som Lindberg benämner som feminister och mansgrisar.
– Det blev många skratt och en del bra samtal, många frågade sig varför de inte tänkt på det här tidigare, berättar han.
”Non original”-initiativen har sedan dess växt till föreläsningar och workshops vilka han hoppas ska leda till ändrade tankemönster.
Och den långsiktiga visionen är att skapa förändring?
– Nej, inte förändring, den sker av sig själv hela tiden, som människor förändras vi varje dag. Men att skapa reflektion över de normer som råder i samhället.
Peter Lindberg, som ofta målar under sitt alias plindberg, är uppvuxen i Uppsala, spelade trummor i Silent Rockers och lirade fotboll. Vid 15 års ålder fick han överta farfar Everts målarlåda.
– Jag minns jag pratade med honom just innan han skulle kila vidare, jag frågade om det var något i livet han ångrade och han sade ”att jag inte målat mer än jag gjort”.
Så kom det sig att även Peter, som för tio år sedan flyttade till Visby med familjen, slog sin in på den banan. Läste böcker om måleri, studerade olika stilar, och nådde via kvällar och nätter med tiden fram till sin egen färgrika röst. Det har hänt att människor i hans närhet undrat om han inte någon gång ska klippa sig och skaffa ett jobb, men det ska han inte. Inte något annat jobb, i alla fall.
– Jag lever min dröm, det är det här jag kan och vill. Måla, sprida glädje och gärna skapa debatt.
Han gör en hel del beställningsverk och målar också hemma hos folk, han tycker om mötet med andra människor och skapa ett uttryck tillsammans.
Han har också dragit igång vad han kallar ”Leasa för själen”, där konstverk helt enkelt kan hyras för en viss summa per månad.
Få saker har dock fått en sådan spridning som hans ”O’girl”-logga. Till och med ”O’boy”-folket har under hösten uttryckt sitt gillande.
Inom projektet väntar framöver även andra omskrivningar, ”Kallas kaviar”, med skidåkaren Charlotte Kalla på bild finns redan, och fler än så länge hemliga loggor väntar på lansering.
Att ”Non original”-initiativet fått honom nominerad till ”Årets gotlänning” tycker han känns närmast surrealistiskt.
– En gång blev jag tillfrågad om att tillverka priset till omröstningen. Nu blev det inte så, men att själv vara nominerad...
Vad skulle det innebära för dig om du vinner?
– Jag vet inte...det är nog svårt att axla. Men det är väl en bekräftelse på att jag tillfört något bra, antar jag.