Klockan var sex på lördagsmorgonen den 1 mars 1986 när Zaida Pettersson satte på radion, och den allvarsamma nyhetsrösten meddelade att Olof Palme, Sveriges statsminister, hade mördats. ”Det var hemskt. Jag tänkte mest på hans barn. Jag trodde aldrig att det var i Sverige det hade hänt”.
Till Gunhild och Axel Norman, någon kilometer norrut från Sudersand, kom sommaren 1962 familjen Palme från Vällingby. På färjan till Fårö kunde Olof knyta av sig slipsen, släppa politiken och koppla av.
– I backen där huset ligger brukade han ställa sig och se rakt in i skogen, för att det var så lugnt, säger Zaida Pettersson, dotter till Axel och Gunhild.
Då var hon 20 år gammal.
– Jag hade en Bardot-rutig klänning på mig, säger hon om första mötet med familjen från Stockholm.
Hon minns att Mårten Palme var åtta månader och att familjen den första sommaren fick flytta in på övervåningen i boningshuset.
– Sedan byggde pappa stugan, som de ännu har, säger Zaida Pettersson och lutar sig tillbaka i soffan.
Många år har gått men minnena från somrarna på 1960- och 70-talet på Fårö bär hon med glädje inombords.
Då var Olof Palme byråchef på Statsrådsberedningen. Efter ännu en sommar på Fårö blev han 1963 statsråd hos Tage Erlander. På hösten efter det åttonde sommarlovet med familjen i stugan hos Normans på Sudersand blev Olof Palme partiordförande och efterträdde Erlander – två veckor senare valdes han till statsminister.
– Men att Olof var statsminister struntade han i. Vi var så nära bekanta att man inte tänkte på att han var statsminister. Han var Olof och ingen annan, han brukade hjälpa pappa med höet, köra traktor och lasta in hö. Han var helt vanlig, precis som vem som helst, säger Zaida Pettersson.
Livet i stugan som familjen Palme hyrde var enkelt, de första åren delades stugan dessutom med en annan familj från Vällingby och de fick turas om att ha semester. Stugan saknade både tv och telefon.
– Olof kom alltid in till pappa när han skulle se tennis, det var viktigt. Ibland lånade han telefonen och då skrev han upp i en liten bok hur länge han hade pratat, det var noga, säger Zaida Pettersson.
Hon minns hur Olof brukade läsa högt för de tre barnen på stranden och hur han, gärna tillsammans med sällskap, brukade ta en joggingtur i skogen på kvällen. Alltid under tidtagning.
– Så tvättade de av sig i sjön sedan. En gång hade vi ett napplamm som sprang med. Vi har haft mycket roligt på Fårö, säger Zaida Pettersson.
Midsomrar firades på en åker intill gården, en plats som också skulle bli hemlig landningsplats för utländska statschefer. Olof hade sjungit i kör, hade en vacker stämma och var gärna med och sjöng. Varm korv, kaffe och dans runt midsommarstången hörde till. Och tävlingar, som Olof brukade göra så att barnen alltid vann förstapris.
Olof Palme var nyfiken och ofta brukade han prata med sin hyresvärd Axel Norman på Fårö, för att höra hans syn på politiska frågor som skulle beslutas.
– Pappa sa vad han tyckte och det brukade Olof lyssna på, säger Zaida Pettersson.
Axel och Olof hjälptes ibland åt att dra flundrenät på morgonen, fisk som de sedan rökte.
Nyfikna kom ofta körande den lilla vägen ner till huset, för att försöka få en skymt av statsministern.
– Pappa satt alltid i trädgårdsmöbeln och då brukade de fråga var Palme bodde. Där borta åt det hållet brukade pappa peka, åt ett helt annat håll, säger Zaida Pettersson, och skrattar åt lögnerna som gjorde att statsministern oftast fick vara ifred.
Ibland avbröt Olof Palme semesterfirandet, för att ta emot utländskt besök. Två gånger fick Axel lägga ut ett vitt lakan på åkern, för att piloten i den bananformade stora militärhelikoptern skulle veta var han skulle landa.
– Sanden rykte och gräset for. En gång var det Nordens alla statsministrar som kom. De och piloterna fick kaffe i trädgårdsmöbeln av min mamma, Gunhild och Axel tog det lugnt – som om det var vanligt folk, säger Zaida Pettersson.
Strax före midnatt satt Jan O. Karlsson och åt en sen middag i väntan på tåget till Alperna och semester. Plötsligt ringde Kjell-Olof Feldt och berättade att Olof Palme var skjuten. ”Den sekunden minns jag. Det stod alldeles stilla. Jag stod inte ut med att gå hemma, så jag åkte ner till de andra på Statsrådsberedningen direkt”
Jan O. Karlsson och hans fru var grannar i Stockholm med Georg och Gudrun Riedel. När de hyrde cyklar i Fårösund för att hälsa på Riedels på Fårö var de till en början skeptiska.
– Men när vi hade bott i deras hus vid Lansa i en vecka tiggde vi och bad att få komma tillbaka, säger Jan O. Karlsson.
Den allra första dagen på Fårö träffade han av en slump Olof Palme.
– Han satt vid Arne Carlssons kiosk på Sudersand och läste Aftonbladet, säger Jan O. Karlsson.
Under många år träffades de två sedan på somrarna på Fårö, som blev sommarviste även för Jan O. Karlsson.
– Olof Palme älskade Fårö, det var som hans andra hem, säger han.
Promenader i änget, där Lisbet visste namnet på varje orkidé, och långa pratstunder vid havet är fina minnen Jan O. Karlsson bär med sig.
Sedan snart 20 år hålls ett årligt sommarmöte på Olof Palmes minnesplats på Sudersand. De, menar Jan O. Karlsson, fyller en viktig funktion.
– Där kan både 08:or och Fåröbor träffas och minnas Olof, säger han.
När Kaj Werkander den morgonen slog på radion gick en rysning genom hela hans kropp. Han tog bilen den korta biten upp till skolan. ”Det var kallt och grått. Folk var chockade. Man var på något sätt rädd att gå ut. Allting stannade”.
Pappa Birger var tillsammans med andra Fårögubbar som Evert Godman och Georg Andersson, alla nu gångna ur tiden, nära Olof Palme. Själv mötte Kaj Olof på festplatsen på Sudersand.
– Han kom alltid cyklande dit på en gammal damcykel. Jag kommer ihåg att folk ville prata, men att han alltid vände sig först till barnen och hälsade och undrade hur det var med dem. Sedan pratade han med de vuxna, säger Kaj Werkander.
Han konstaterar att mycket var annorlunda då, innan morden på Olof Palme och Anna Lindh.
– Då cyklade han genom bygden i lugn och ro. I dag hade det kommit en hel stab av säkerhetsvakter, och det hade inte varit säkert ändå, säger Kaj Werkander.
Havets dånande hörs, då som nu, när Kaj Werkander lyfter upp den avklippta sladden. Telefonen är borta, men på Sudersand står ännu telefonkiosken kvar – som ett monument över en svunnen tid. Från den styrde Olof Palme Sverige sommartid, och stoppade i mynt för att ringa viktiga samtal – när han inte lånade Axel Normans telefon.
– Det var här han hade kontakt med omvärlden, sedan skaffade han så småningom telefon, säger Kaj Werkander.
Tillsammans med Ingmar Bergman, som under samma tid på 1960-talets början spelade in sina filmer på Fårö, satte Olof Palme ön på världskartan. Många andra kända namn har sedan dess flyttat efter.
– Det finns en stolthet på en liten bonderepublik som Fårö. Här sa ingen något illa om honom, även om de var moderater. Palme sa alltid att alla var lika mycket värda, säger Kaj Werkander.
Han minns hur Fåröbon Edit Nordberg, även hon borta sedan flera år, bakade släta bullar som hon gav till Olof Palme efter talet på Sudersand. Det är en tradition som gått i arv.
1996 avsatte kulturminister Margot Wallström pengar, och i hällande regn den 28 juli 1997 kunde Ingvar Carlsson inviga Olof Palmes minnesplats på Sudersand.
Efter sitt allra sista tal sommaren innan han mördades fick Olof Palme också som en symbolisk gåva en sänksten, halle, till ett gammalt nät – ”att hålla i under valrörelsen”. Från den hämtade Fåröbon Jan Sundström inspirationen till monumentet. På höga pelare vilar runda stora kalkstenar med hål i.
Varje sommar gästas Fårö av en rikskänd politiker som talar, och fortfarande får släta bullar i en påse.
Den natten stod radion på hos Lisa Kalström i Sundsvall. När radion plötsligt började spela sorgemusik, som bröts av ett meddelande om att Olof Palme hade skjutits på Sveavägen, vaknade hon. ”Det var så overkligt. Vi klev upp och kokade kaffe som vi satte oss med vid köksbordet. Jag minns till och med vad jag hade för påslakan i sängen”.
I stugan strax intill gården på Fårö där hennes man Åke är född trivs Lisa Kalström. Hit kom hon för 17 år sedan. Olof Palme har hon aldrig träffat, men i farstun hänger en porslinstallrik med hans porträtt.
– Den har jag fått i julklapp av min syster, säger hon.
I nio år har Lisa Kalström varit ordförande för Fårö socialdemokratiska förenings 37 medlemmar. Det är hon som håller i den årliga minnesdagen i slutet av sommaren.
– Olof Palme kom för det enkla och lugnet, men han tyckte att han ville ge något tillbaka till Fåröborna med sommarmötena, säger hon.
Sommartid är minnesplatsen sällan tom. Ofta sitter någon på en bänk och funderar, eller tittar på bilderna på minnestavlan. När de äldre som var med då försvinner, menar Lisa Kalström, är det viktigt att bevara minnena vidare.
Efter Olofs död har Lisbet Palme varit med på alla sommarmöten utom ett.
– Hon utstrålar sin tacksamhet och brukar ha en egen stol med sig. Det blir familjärt och det känns stort, säger Lisa Kalström.
Zaida och Jannes egen son är nästan jämnårig med Olof och Lisbet Palmes son Mattias. I tallskogen vid stugan på Sudersand brukade killarna på somrarna leka ”Burken”. Sommaren 1985 blev sista gången Zaida träffade vännen Olof Palme, som hon nästan tyckte hörde till familjen.
Zaida Pettersson bor med maken Janne vid Vägume. Vid flera tillfällen kom Olof Palme och familjen dit för att nyfiket se hur gården sköttes. Janne och Zaida var också i Vällingby för att hälsa på.
Huset på Fårö har Zaida ännu kvar. Där finns förutom alla minnen vykort och brev sparade som Olof Palme skickade till vännerna Gunhild och Axel.
– När Olof var på resa till Indien köpte han silverskrin till våra barn, det var fint gjort. Han var snäll och tänkte alltid på alla, säger Zaida Pettersson.
Efter den sista sommaren med Olof på Fårö kom familjen ändå som vanligt, och så har det fortsatt sedan dess.
– De kunde inte vara därifrån, säger Zaida Pettersson.
Hon och Janne var två av 1 700 gäster på begravningsceremonin i stadshuset. Livet har gått vidare, men alla minnen är väl bevarade.
– Lisbet och jag ringer ofta till varandra. Vi brukar vara ute på utflykter på somrarna, men nu vill hon helst vara på Fårö, säger Zaida Pettersson.
Hon ser fram emot ännu en sommar med sina trogna hyresgäster på Sudersand.