Den nu 10-Äriga flickan, som Eva HÄllsten kallar för "GuldkrÄkan", kom till Sverige tillsammans med sin pappa under den stora flyktingkrisen 2015 och levde under flera Är i Burgsvik. DÀr blev Eva flickans "Sverigemamma", och "GuldkrÄkan" spenderade mycket tid hemma hos Eva i hennes hus pÄ Faludden.
Trots att pappan och "GuldkrÄkan" gjorde anstrÀngningar för att fÄ stanna i Sverige sÄ valde de att ÄtervÀnda till det krigsdrabbade Afghanistan sedan de fÄtt avslag i sin asylprocess. Sedan dess har det bland annat rapporterats om hur den lilla flickan under en period bodde tillsammans med sin familj i en grotta i bergen.
I dag Àr situationen nÄgot bÀttre, och familjen bor i ett hus i staden Ghazni. Pappan arbetar i sin egen affÀr och "GuldkrÄkan" och tvÄ av hennes syskon gÄr i skolan. Drömmen om att de ska kunna ÄtervÀnda till Sverige har dock aldrig dött, varken för "GuldkrÄkan" eller för Eva HÄllsten, och den sistnÀmnda har fortsatt goda förhoppningar om att sÄ kommer att ske.
Detta sedan man under förra Äret upptÀckte att en av "GuldkrÄkans" bröder bor i Stockholm och har fÄtt permanent uppehÄllstillstÄnd dÄ han Àr minderÄrig.
â Ărendet ligger hos en handlĂ€ggare som sagt att hon ska lĂ€sa Ă€rendet nĂ„gon gĂ„ng framöver. Jag Ă€r vĂ€ldigt sĂ€ker pĂ„ att de kommer att komma hit, eftersom ingenting i dagslĂ€get Ă€r fel i familjens Ă„terföreningsansökan. Alla krav som stĂ€lls för att kunna Ă„terförenas med en minderĂ„rig familjemedlem Ă€r uppfyllda, sĂ€ger Eva HĂ„llsten.
Hon sÀger att hon sett över möjligheterna att fÄ förtur i handlÀggningen om familjeÄterförening.
â Detta dĂ„ brodern i Stockholm flyttat runt pĂ„ olika hem, haft olika gode mĂ€n och helt enkelt saknar sin familj vĂ€ldigt mycket, sĂ€ger Eva HĂ„llsten, och fortsĂ€tter:
â Men dĂ€r fick jag ett tydligt nej. Jag tror att det hĂ€r kommer att ordna sig, men det kommer ta lĂ„ng tid. Det gĂ€ller att familjen lyckas överleva tills ett beslut Ă€r fattat, för de lever i ett av de farligaste lĂ€nderna i vĂ€rlden.
Eva HÄllsten berÀttar att hon fortsatt samlar in pengar för familjens överlevnad samt att hon fortfarande har kontakt med den 10-Äriga flickan flera gÄnger i veckan.
â Hon verkar alltid jĂ€tteglad nĂ€r hon ringer och jag skulle mĂ€rka om det bara var en fasad. Jag Ă€r dock övertygad om att jag fortfarande Ă€r mycket av hennes hopp.