Efter att SACO:s huvudskyddsombud Rosita Sundh träffat teknikförvaltningens chef Patric Ramberg i onsdags sade hon till Gotlands Tidningar att hon ville ha återkoppling gällande arbetsmiljöproblemen på en av förvaltningens enheter under slutet av veckan.
På torsdagseftermiddagen möttes parterna igen.
– De presenterade en del åtgärder gällande den rådande situationen, och jag har talat om för dem att i vissa delar av de här åtgärderna så krävs det lite mer. De har bett att få återkomma, och nu får vi se vad de har att säga i nästa vecka, säger Rosita Sundh.
Vad är det för typ av åtgärder du skulle vilja se på enheten?
– Jag skulle vilja att man såg till att alla hade en god arbetsmiljö. Jag har mina tankar och funderingar om vad som krävs, och dessa har jag delgett förvaltningsledningen. Nu blir det deras uppgift att hantera det och se till att de så att säga når samma mål; att alla har en god arbetsmiljö.
Ett flertal personer har den senaste tiden sagt upp sig från den aktuella enheten. Gotlands Allehanda har rapporterat att det handlar om fem personer, men enligt Rosita Sundh rör det sig om fler än så. Anledningen till uppsägningarna uppges vara ett kraftigt missnöje med enhetschefen, och personer som Gotlands Tidningar varit i kontakt med uppger att de är rädda för sin chef.
Kan den här personen vara kvar som enhetschef?
– Utifrån mitt perspektiv, med den information som jag har, så säger jag nej, säger Rosita Sundh, och fortsätter:
– Samtidigt är det upp till arbetsgivaren att skapa förutsättningar för alla att ha en god arbetsmiljö, vilket även innefattar chefen i fråga.
Förvaltningschefen Patric Ramberg sade till GT att enheten varit utsatt för mycket stress under lång tid, men att problemen med chefen ska ha uppkommit nyligen. Stämmer det?
– Nej. Jag vet att problemet med arbetsmiljösituationen lyftes för i alla för över ett år sedan.
Rosita Sundh säger att hon för tillfället väntar med att formellt anmäla den rådande situationen till Arbetsmiljöverket, då hon vill avvakta vilka åtgärder som arbetsgivaren kommer att vidta.
– Vi får se var deras gräns går i förhållande till vad jag känner måste göras på den här enheten. När jag känner att de presterat så gott de kan, och det ändå inte är tillräckligt bra, då kommer jag att gå den formella vägen.