Från en ensam flagga i hamnen, till hundratals uppsträckta i luften. Regnbågsflaggorna vajar högt i vinden när tusentals människor samlas för en gemensam parad för mångfald och kärlek i Visby. Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke sätter händerna runt munnen när hon ropar ut slagorden från paradens främre del.
– Jag skulle ha gått i den här paraden oavsett dag, men just i dag är en sådan manifestation av kärlek viktigare än någonsin. Det är otroligt obehagligt att nazister går på våra gator. Jag hoppas att vi kommer att se på 2017 som en parantes i historien, men det måste också vara en påminnelse att vi har nazister som går på våra gator och att vi inte accepterar det.
Mångfaldsparaden har hållits i flera år och som mest har man kommit upp i 400 deltagare – i dag låg den siffran på mellan 1 500 till 2 000 deltagare.
– Jag tror att mycket av diskussionerna som pågått den senaste tiden har visat hur viktigt det är att vi samlas och att vi står upp för demokrati, öppenhet och alla människor lika värde. Det är en stor sorg att idén om att alla människor ska ha samma rättigheter skulle vara något kontroversiellt, säger RFSL Gotlands Eric Fugeläng där han går längst fram i tåget med flaggan höjd högt ovanför sig.
Men slagorden om kärlek är inte det enda som hörs när paraden sakta löper längs hamnen. Samtidigt ropar Nordiska motståndsrörelsen ut nazistiska budskap från sitt tält. Stämningen i Visby har varit hätsk under dagen när nazisterna tog sin plats i hamnen, och under de första timmarna både slog sönder den konstinstallation som skulle symbolisera andra världskrigets koncentrationsläger och ropade ut Hitler-hälsningar. Louise Hallin tar i extra mycket när hon går förbi nazisterna.
– Jag är stolt mamma till en dotter som inte kunde vara här i dag, och jag är stolt över att kunna visa upp oss. Vi ska visa att de svartvitklädda pojkarna i Nordiska motståndsrörelsen inte är några att vara rädd för, att vi är fler.
Bredvid henne går den pensionerade barnläkaren Bosse Ericsson.
– I mitt yrke har jag sett så många barn komma till mig, som neurolog, som trott att det varit något fel på dem, och så är det något helt annat.
Louise Hallin fyller i:
– Inget barn ska någonsin känna att de behöver hålla vem de är hemligt. Inte för en endaste minut!