Volontärerna: "Stoppa alla utvisningar till Afghanistan"

Hur tröstar man en mamma med tre barn som riskerar att stenas ihjäl om hon blir skickad till Afghanistan? Det är en av frågorna som Gotlands volontärer tacklas med dagligen.

I 30 år har Kerstin Blomberg kämpat för Gotlands asylsökande.

I 30 år har Kerstin Blomberg kämpat för Gotlands asylsökande.

Foto: Henrik Radhe

Asylsituationen2017-11-17 17:00

Just nu haglar asylavslagen över Gotland. Situationen har blivit ohållbar, menar Gotlands volontärer. De vittnar om föräldrar som frågar om deras barn får asyl om någon av dem tar livet av sig, mödrar som riskerar stening vid ett återvändande och tonårsflickor som kan leva i frihet här och som är skräckslagna över att skickas till Afghanistan.

– Hur tröstar vi dem? Hur ger vi dem krafter och ork att fortsätta leva? frågar volontären Eva Hållsten.

Under fredagen kallade volontärer från de ideella nätverken Tillsammans på Norr, Ebo Storsudret och Ebo Ekängen till presskonferens för att belysa problemen.

– Vi vill lyfta barnfamiljernas situationer. Många har egen bostad och en del har även arbete. De vill stanna på Gotland, säger volontären och eldsjälen Kerstin Blomberg.

Men Svenska staten vill annat. Majoriteten av Gotlands asylsökande är medborgare i Afghanistan – trots att många av dem aldrig har bott där. Afghanistan räknas som världens näst farligaste land, efter Syrien, och Utrikesdepartementet avråder svenskar att åka dit. Ändå får de flesta avslag på sina asylansökningar.

– Ingen, absolut ingen, ska behöva skickas till Afghanistan, säger Kerstin Blomberg.

De senaste två åren har drygt 20 asylsökande barn fötts på Gotland. Nu riskerar de och många andra barn att tvingas lämna landet. Eva Hållsten läser upp ett brev som är skrivet av en 14-årig flicka som bor på södra Gotland.

– Vi kommer inte att kunna gå klart i skolan och utbilda oss. Troligen skulle vi tvingas gifta oss med någon, eller säljas eller kidnappas. Det är så det är för unga flickor i Afghanistan. Jag har här under snart två år kunnat uppleva ett annat liv för oss tjejer. Att förlora den friheten skulle krossa mig, läser Eva Hållsten ur brevet med gråten i halsen.

Brevet skickades till FN:s barnkommitté, men fick avslag.

– Det är vedervärdigt att vi inte kan ta emot dem, säger volontären Frans Brozén med tårar i ögonen.

– Jag kan förstå om det är jobbigt att integrera människor på platser som Södertälje och Rosengård. Men här har vi ju redan nätverk som fungerar. Vi måste våga ge dem asyl. Gör Gotland till ett försöksområde, vad kan gå fel?

Efter den stora flyktingvågen 2015 valde regeringen att strama åt reglerna för uppehållstillstånd. De vill volontärerna nu se upphävda.

– Jag kan inte förstå att Sverige inte följer barnkonventionen, säger Kerstin Blomberg.

Volontärerna kämpar dagligen för att hjälpa sina nyfunna vänner. De följer med till Migrationsverket, hjälper advokaterna med papper och skriver brev till beslutsfattarna. Svaret de alltid får är att det är "ett rättssäkert system".

– Men det är det inte. Det spelar jättestor roll vilken handläggare de får, vilken tolk de får och vilken advokat de får, säger Kerstin Blomberg.

Hur orkar ni kämpa?

– Det räcker med att se den här pojken så får jag energi, säger Frans Brozén och visar upp en bild på en 10-årig pojke som bor hos dem på Fårö.

– Vi har inget val, vi måste orka, säger Eva Hållsten.

– Orkar de måste vi orka, säger Kerstin Blomberg.

Vad kan gemene man göra?

– Försök påverka. Skriv till politiker och Migrationsverket. Det går! Det har gått förr, säger Kerstin Blomberg.

Brev till ni som bestämmer

Jag är en 14-årig tjej som aldrig varit i det land som ni påstår är mitt hemland. Jag har aldrig tänkt vara där. Varför ska jag tvingas till Afghanistan, ett land som inte är mitt hemland och som jag inte vet något om? Varför ska min familj föras dit, ett land där mina föräldrar för många år sedan försökte leva och försörja sig. Det slutade med att de måste ta sig över gränsen till Iran. Det var innan vi barn föddes. Varför kan ni inte tro på vad vi säger, tro på att vi inte kan leva i Afghanistan? Att det blir ohyggligt svårt för oss och speciellt för mig och mina syskon att bo där? Ni måste ju veta att folk dödas varje dag i Afghanistan.

Varför kan ni inte ens tro på våra asylskäl? Först får vi höra att ni inte tror på vad som hänt pappa. Sen att ni faktiskt tror på vår asylberättelse, men ändå tycker att det inte skulle vara så farligt för oss att bli skickade till Afghanistan. Vad är det ni vill att vi ska bevisa? Era barn lever i säkerhet i ett land utan krig och får gå i skolan, men vi skall skickas till ett land i krig.

Vi kommer inte att kunna gå klart i skolan och utbilda oss. Troligen skulle vi tvingas gifta oss med någon, eller säljas eller kidnappas. Det är så det är för unga flickor i Afghanistan. Jag har här under snart två år kunnat uppleva ett annat liv för oss tjejer. Att förlora den friheten skulle krossa mig. Jag önskar verkligen att ni förstår att vad jag menar. Det är svårt - för alla som nu får avslag - men ännu svårare för oss flickor. Och det särskilt för oss som aldrig ens varit i det där landet och ändå ska tvingas flytta dit.

Här i Sverige har jag planerat att utbilda mig till jurist och arbeta för mänskliga rättigheter. Men det kommer inte att kunna bli så om ni får bestämma. Har ni någon gång tänkt på att det är mycket svårt för oss som vill ha en bra framtid och vill utbilda oss, att återvända till ett land i krig? Kan ni förstå hur svårt det är för våra föräldrar som har flytt hit för att jag och mina syskon ska kunna få ett bättre liv, slippa växa upp i krig, kunna utbilda oss, slippa leva som papperslösa. Istället ser de att vi inte kommer att få stanna här utan vi måste vi återvända till ett land i krig som vi barn aldrig ens sett.

De har kommit hit enbart för vår framtid och nu tänker de att de inte har gjort nånting rätt och att de inte kan göra nånting mer för oss. Tänk om hela familjen får definitivt avslag och ska skickas iväg - hur kommer det att bli då? För er betyder det väl inget särskilt - för oss är det Hela Livet som är över.

Tack ändå för att ni läste…

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!