Den nionde december förra året var det nog. Gneabs vd Sofia Wollmann lämnade med omedelbar verkan sina uppdrag inom Region Gotland. Hon samlade ihop alla sina saker och gick hem.
Då hade hon i praktiken lämnat sitt jobb mer än en månad tidigare. Utbrändheten slog ut hennes immunförsvar, och hon drabbades av förkylningar och infektioner.
– Det kom smygande. Det är en klassiker, jag trodde aldrig att det skulle hända mig. Jag slutade sova på nätterna, bara jobba jobba jobba. Allt annat blev sekundärt, säger hon.
Att hon mådde så dåligt är en anledning till att hon inte uttalat sig i media tidigare. Vi har sökt henne för kommentarer, men hon har inte svarat på meddelanden. När hon väl började hitta tillbaka till livet igen efter sommaren var Gneabaffären inte längre het, och ingen bad om hennes version.
Inte förrän nu.
LÄS HELA KPMG:s rapport som pdf här!
EFTER ATT DEN EXTERNA granskningen av affären, gjord av KPMG, som blev offentlig härom veckan talar allt för att Gneabs tidigare ordförande Åke Svensson och styrelseledamoten Rolf Öströmkommer att krävas på skadestånd och eventuellt också polisanmälas. Definitivt besked kommer på måndag efter Gneabs styrelsemöte.
Det allt handlar om är att Gneabs fastighet Hantverket 1 aldrig lades ut till försäljning på den öppna marknaden, trots att det fanns ett styrelsebeslut på den saken från oktober 2013.
Ansvaret för att så skulle ske var vd:n Sofia Wollmanns. Hon fick uppdraget att sköta försäljningen av styrelsen.
Så. Varför lades inte fastigheterna ut till försäljning?
– Det är bara en av de saker jag inte hann med med min dåvarande arbetsbelastning. Det var helt enkelt så att jag jobbade dygnet runt utan att räcka till.
Fastigheten lades inte ut till försäljning - men det var inte hon som sålde. Det gjorde Åke Svensson, som med en egenhändigt tillverkad fullmakt undertecknad av Rolf Öström skaffade sig den rätten. Köpeskillingen blev 15 miljoner kronor, uppskattningsvis hälften av det reella värdet. En svidande förlust för Gneab, och i slutänden skattebetalarna.
– Jag aldrig har lämnat ifrån mig något underlag till en försäljning. Inget sådant har kommit från mig. Jag var hemma, sjuk, hela november i princip, jag var inte med i sluttampen, säger Sofia Wollmann.
I rapporten står också att ingen vet var summan 15 miljoner kom ifrån. Du har inte satt den, och Åke Svensson säger att han inte heller gjort det?
– Det är märkligt. Men jag har inte förhandlat något pris. Jag vet inte hur köpeskillingen blev bestämd.
LÄS OCKSÅ: Svensson och Wollmann skyller på varandra
Åke Svensson säger att ingen har gjort fel med uppsåt, ingen har försökt sko sig på något sätt. Hur ser du på det?
– Det tror jag på. Det är nog precis så, att man försökte göra rätt. Det är bara rent oförstånd.
När man läser konsultrapporten får du hård kritik, även om man också flera gånger påpekar detta med din arbetssituation. Hur känns det att läsa det, att du inte gjorde ditt jobb?
– Men det är ju så. Jag gjorde inte det jag skulle göra, och det är som det är. Men jag vet att det finns anledningar till att jag inte gjorde det.
I efterspelet till Gneabaffären är det ingen inblandad som kommer undan. Förutom Åke Svensson (S) och Rolf Öström (M) får även resten av styrelsen svidande kritik. Brittis Benzler (V), Eva Nypelius (C) och Stefaan de Maecker (MP). Bara politiker som, enligt rapporten, saknar alla grundläggande kunskaper i hur man sköter ett företag eller vilket ansvar man har som styrelseledamot.
Och så gick det som det gick.
LÄS OCKSÅ: Åke Svensson talar ut om hotet om polisanmälan
NÄR SOFIA WOLLMANN kraschade hösten 2014 var hon vd för tre bolag, Gneab, Inspiration Gotland och Wisby Strand. Hon hade fyra styrelseuppdrag, och mängder av sidoprojekt.
– I två av bolagen fanns inga anställda, så där skötte jag allt operativt också. Den höga arbetsbelastningen kom successivt. Men sommaren 2013 började jag flagga för att nu är det för mycket.
Hennes chef var tf regiondirektör Per Lindskog.
– Vi hade utvecklingssamtal. Jag sade att det behövdes mer resurser. Men det hände ingenting.
Jag fick veta att det bara var att gilla läget.
Vad tänkte du då?
– Det är klart att jag blev förbannad och besviken, men det var inte mycket att göra åt. Jag jobbade på.
I en intervju med Helagotland.se den 16 december i år säger Per Lindskog på en direkt fråga att han inte har något ansvar alls gällande Gneabaffären: ”Man kan alltid diskutera vad olika människor privat borde ha uppfattat, men ur ett formellt perspektiv är mitt svar på din fråga: nej”.
LÄS OCKSÅ: Lindskog slår ifrån sig hårda kritiken
Men KPMG är glasklara i sin rapport. Det står rakt upp och ned att Per Lindskog haft det yttersta arbetsgivaransvaret för Sofia Wollmann. Och att Åke Svenssons ansvar som ordförande var att se till att bolaget sköttes på rätt sätt.
Båda visste hur hon mådde. Båda visste att det inte fungerade. Ingen gjorde något åt situationen.
Senaste gången Sofia Wollmann pratade med Per Lindskog var i december förra året. Då fick hon ett ultimatum.
– Vi hade ett möte. Han sa att antingen fick jag bita ihop och se till att städa upp, eller så fick jag gå. Det här var en fredag, och jag fick helgen på mig att tänka. Jag kom hem och insåg att det inte var något att välja på.
– Av någon anledning fanns inte valmöjligheten att bli sjukskriven. Men så här i efterhand tror jag att en av anledningarna till att jag faktiskt kom igen så snabbt var att jag bara gick direkt.
Sedan dess har hon inte hört ett ord från sin förre chef.
– Vi har inte haft kontakt sedan jag gick hem. Inte ens på mina rehabmöten.
Ska man inte ha sådana?
– Jo, det ska man. Men han kom inte.
Din chef kom inte på dina rehabmöten?
– Nej. Det är klart att det... det känns lite konstigt. Men så var det. Ingen hörde av sig. Förutom en person som klev in och stöttade mig men som egentligen inte hade behövt göra det. Peter Lindvall.
Peter Lindvall var, för den oinsatte, den person som tog över som tf vd för Gneab efter Sofia Wollmann, och den som rullade upp hela historien med fastighetsförsäljningen. Vid årsskiftet träder han in som regiondirektör.
Hur mycket jobbade du när du kraschade?
– Jag räknade ut att 2014, innan november, så jobbade jag 600 timmar utöver den arbetstid jag skulle ha. Jag är glad att jag kom ur det. Både fysiskt och psykiskt, för min egen skull.
Du beviljades inte ansvarsfrihet av styrelsen. Men samtidigt skriver inte konsulterna i sin rapport att du bör hållas skadeståndsansvarig, eller att man kan gå vidare med en eventuell polisanmälan. Är det rätt, eller slipper du billigt undan?
– Nej, jag har fått min beskärda del. Jag har berättat min historia för KPMG och för Peter Lindvall, och det här är vad man har kommit fram till.
Känns kritiken i rapporten orättvis?
– Jag tycker att rapporten är balanserad. Och jag har fått säga mitt. Men det är helt oacceptabelt när jag hängs ut av min gamla chef och min ordförande.
– Det är ett dåligt ledarskap när man går ut och pratar om mig som man har gjort. De kör över mig med tåget. De skyller ifrån sig, tycker jag.
LÄS OCKSÅ: Därför hoppar hon av toppjobbet
Ansvaret faller, enligt Sofia Wollmann, tungt på Per Lindskog. Men sommaren 2014 såg hon ändå en ljusning. Då kom Jan Björinge indundrande som ny regiondirektör.
– Det var en ny chef som ville göra stora förändringar. Det kändes som att han lyssnade på mig. Vi hade en bra dialog. Jan Björinge var inne en kort tid men han kom med en lösning som skulle bli bra för oss båda, med mer resurser.
Men när Björinge fick sparken efter bara några månader var allt tillbaka igen på ruta ett.
Och Sofia Wollmann gick med huvudet före rakt in i väggen.
I DAG MÅR SOFIA Wollmann ”hyfsat”, som hon beskriver det. Hon jobbar heltid på det nationella teknikkonsultföretaget Projektengagemang. Hon är chef för Gotlandskontoret med elva anställda. Och hon trivs.
– Jag blir starkare för varje dag. Man måste lägga det bakom sig. Gjort är gjort, det är så här. Det är egentligen inte så mycket att älta. Jag fortsätter med mitt liv.
Men det finns fortfarande saker att jobba med. Och att prata om allt som hände är inte lätt.
Vad ångrar du när du ser tillbaka på allt som hänt?
– Jag borde ha sagt i från. Det gjorde jag i och för sig, men jag måste ha gjort det för svagt. Jag skulle ha borrat ned klackarna. Men jag ville ju göra mitt jobb. Som jag i grunden tyckte var så roligt och spännande. Men jag är inte bitter. Jag är inte sån som person. Bitter kan man inte leva på.
Hur känner du idag när du ser tillbaka? Jag ser att du blir rörd när du pratar om det?
– Man ser det inte själv när man hamnar i det. Men... varför fick jag ingen hjälp? Alla såg, ingen gjorde något.
FOTNOT:Helagotland.se har varit i kontakt med Per Lindskog angående den kritik som riktas mot honom i artikeln, och han kommer att svara på den på måndag.