Att tävla och prestera krockar ibland med idrottens mjukare kärnvärden. Ju längre ner i åldrarna desto större risk för oönskade konsekvenser. På kort såväl som lång sikt.
Med syftet att utveckla och stärka den ”svenska idrottsmodellen” arbetar Riksidrottsförbundet återkommande med flera olika åtgärder.
Även på det lokala planet, där nu Gotlands idrottsförbund (GI) har initierat och beviljats stöd av Länsstyrelsen till en utbildning för att stödja föräldrarnas medverkan inom idrotten, pågår ett ständigt utvecklingsarbete.
– Hur vi jobbar, och på vilket sätt, för att bemöta barnen, det är det absolut viktigaste, säger Annelie Blixt.
Gotlands fotbollförbunds tidigare kanslichef är projektansvarig på GI för att utveckla ett material och en modell för utbildning inom föreningarna, som riktar sig till idrottsföräldrarna.
En referensgrupp med representanter för idrottsföreningar har träffats under hösten och har sin sista sittning i slutet av november.
Två av dem som ingår är Sofia Gardelin, Etelhem. Hon är förälder och aktiv ledare i flera föreningar. I arbetsgruppen representerar hon Gotlands Bro OK.
Ämnet med föräldrasatsningen ligger henne varmt om hjärtat.
– Allra viktigast är kanske ändå att idrotten lyckas att få föräldrarna att stanna kvar. Då menar jag även under träningen och matcherna eller tävlingarna. Många föräldrar överlag gör så klart vad de kan men många lämnar nog bara sina barn till en fritidsverksamhet för att få tid till sina egna, säger Sofia Gardelin.
Det är en aspekt av projektet, som i denna fas har beviljats 150 000 kronor av Länsstyrelsen.
Redan under hösten har projektet nått ett delmål, att få kontakt med 15 föreningar. Där ska insatserna göras under nästa år.
Ett uttalat fokus i projektbeskrivningen är också att ”...nå primärt papporna.” Men att mammor ska lära pappor är en för långt dragen slutsats.
Det menar Annelie Blixt.
– Ja, men i regel kan risken vara större att pappor blir hetsigare än mammor. Där kan det klämma, så för barnen är det allra bäst med en balans, säger Annelie Blixt.
Samtidigt betonas att utbildningsprojektet inte främst får bli direkt genusrelaterat.
– För oss spelar kön ingen roll. Vi är oerhört måna om alla föräldrar och idrotten behöver dem. Annars så har vi inga ledare, säger Lena Johansson.
Hon är mamma till simmande barn i Wisby SS, och föreningens ordförande. Liksom Sofia Gardelin ingår hon i referensgruppen.
– Kanske skulle man kunna säga att vi representerar olika typer av hur vi förhåller oss till idrotten, fortsätter Lena Johansson om föräldrarollerna.
Riskerna finns däremot, att pappornas engagemang, kan gå över styr.
Sofia Gardelin är även mamma till handbollspelande barn i VIF Gute.
Hetsen, som barn kan tvingas uppleva av överdrivet engagerade föräldrar, har hon funderat över mer än en gång.
– Ibland har man väl sett vuxna som verkar på väg in på plan för att ta över rollen från tränarna i stället för att låta dem sköta sitt, säger hon.
– Vi vill främst att föräldrarna ska känna sig välkomna, att det är bra för ens barn om man är med under träningen. Man får låta bli att föra över sitt kanske eget misslyckande genom att lägga det ansvaret på barnen, fortsätter hon.
Barnens bästa är en föräldraroll i balans. Och närvaro.
Det betonar även Lena Johansson som projektets kanske viktigaste nyckelämne.
– Framför allt det brinner jag för. Bara att vara med och se deras glädje är så härligt. Det vill jag att fler föräldrar också ska få uppleva och dela, säger hon.