Fritidshuset i Tofta får ofta besök av familjen Wickman som annars bor i Stockholm. Här ses Roger tillsammans med sambon Tina Ahlström och åttaåriga dottern Mira.
Karriären kunde måhända ha spetsats ytterligare om inte en betydelselös handbollsmatch (!) 2009 kommit i vägen. En match där Roger drog sönder korsbandet i vänster knä.
– Efter det blev det svårt att komma tillbaka i absolut toppform. Jag blev nog lite passivare i backen.
Trots knäskadan blev han vid 42 års ålder svensk mästare 2011!
Vi träffas för en pratstund i fritidshuset på Brandvägen i Tofta. Granne med Magnus Tallberg, legendar inom Sudrets hockey som ni kunde läsa om på ett liknande uppslag tidigare i år.
Roger och hans familj, sambon Tina Ahlström och åttaåriga dottern Mira, bor här i Tofta på somrarna och under andra längre ledigheter, mer permanent är adressen numera Wollmar Yxkullsgatan på Södermalm i Stockholm. I elva år har Roger varit från ön, jobbar som mellanstadielärare i Nacka. Dessförinnan undervisade han bland annat i Eskelhem, Hemse och Levide.
Tillbaka i tiden. Roger Wickman växte upp i Hemse, son till Jan-Erik ”Janken” Wickman, välkänd varpaprofil. Som de flesta andra spelade han fotboll, ishockey och handboll i de unga åren.
– Märkte ganska snart att jag inte hade den rätta talangen i de sporterna.
Jobb på fritidsgården i Hemse förde in Roger på både innebandy och skidåkning. Han var bland annat med och bildade SLASK – Sudrets Längd & Alpina Skidklubb.
– Stenmark höll ju på som bäst under den här tiden, inte så konstigt att vi ville prova på skidor. Jag lärde faktiskt farsan att åka skidor när han var 50 år…
Och än större skulle intresset för skidor bli när Roger skaffade jobb i ett bageri i Åre i början på 90-talet. Gick skidlärarutbildning och tillbringade precis all ledig tid i de välpreparerade Årebackarna.
– Jag blev ordentligt skolad, hade under en period ungefär 100 skiddagar i rad! Det gav resultat.
Det var dock inte idog träning i slalom och störtlopp som fick Roger att satsa helhjärtat på speedski. Det var istället puckelpist som banade vägen.
– Där lärde jag mig att hitta den rätta balansen. Fick dessutom åka tillsammans med landslagskillar.
Brant, brant och fort, fort…Legendaren Roger Wickmans kom upp i drygt 247 kilometer i timmen när han kastade sig nerför branten.
Framöver var det alltså speedski som gällde för Hemsegrabben. Den välkända så kallade ”Väggen” i Sälen måste ju provas när man satsar på den här sporten. Snart var det också dags för landslagsdebut.
– Fast jag var långt efter de snabbaste i början.
Men Roger kom snabbt ifatt de allra bästa. Och det med råge.
– Jag har kört banan i Sälen i 196 kilometer i timmen. Det är fortfarande svenskt rekord, säger Roger med viss stolthet.
Hur tänker man i dessa hastigheter?
– Det är jag som äger berget, inte tvärtom.
Vad gjorde i övrigt dig till en så framstående åkare?
– En förmåga att stå plant på skidorna i hela backen, modet, vinnarskallen och att vara kall i avgörande moment.
Något från din lysande karriär som du minns så där speciellt så här flera år senare?
– När jag tog ett stort kliv från 205 kilometer i timmen till 236. Helt plötsligt var jag topp 10 i världen.
Roger Wickman kom som bäst trea i den totala världscupen och blev svensk mästare tre gånger. Än idag är han näst snabbaste svensk genom tiderna i speedski.
Saxat ur en skidtidning 2005:
”Man kan inte låta bli att fascineras av Roger Wickman, Sveriges bästa speedskiåkare. Killen axar snabbt som en formel 1-bil - från 0 till 200 på sju sekunder och har svenskt rekord på 245,23 kilometer i timmen. Och han är från Gotland!”
Ja, ni läste rätt, Rogers hastighet var alltså drygt 245 kilometer i timmen när detta skrevs. Och ett snäpp vassare skulle det bli året senare. I franska Les Arcs, i en extremt snabb backe, kom Roger i proffs-VM upp i smått osannolika 247,2 kilometer i timmen. En tid som än idag gör honom till näst snabbaste svensk genom tiderna, knappt slagen av Christian Jansson.
Tor Schultze var vän, lagkompis och konkurrent till Roger under storhetstiden. Han minns Rogers noggrannhet:
– Roger la alltid många timmar på förberedelser – hjälm, dräkt och framförallt skidorna skulle ha rätt valla, belag och struktur. Vi var ett gäng på den tiden som hjälpte varandra att bli bäst. Var lite som en lagsport, fast ändå inte…
Rogers rekordåk kommenterar Tor Schultze så här:
– Han var många gånger i Les Arcs, inte så konstigt att han slog till den där gången med 247,2 kilometer i timmen.
Alla tävlingar i världscupen har tagit Roger runt om i många länder – Canada, USA, Schweiz, Österrike, Italien, Frankrike, Finland, Norge…En seger i världscupen (Italien), trea i den totala världscupen, fyra och femma i VM och tre svenska mästerskapen (2004, 2007 och 2011) finns bland meriterna. Värt att notera: Sista SM-guldet knep Roger 42 år gammal!
Du tjänade väl också en slant på din skidåkning?
– Nej, nej, nej, skrattar Roger. Visst kunde det vara någon liten prispeng ibland, men det var småsummor. Fick vara glad om hotellrummet var gratis…
Alltså, jag tror många som läser detta undrar om du inte vurpade eller kraschade i hastigheter över 200 kilometer i timmen? Roger funderar ett tag, har svårt att komma på något, men säger:
– I Aspen Colorado löste en skida ut precis när jag passerade mållinjen i drygt 200. Ena knäet svullnade lite och jag fick lite små brännskador… Annars har det som regel gått rätt bra.
Roger har svårt att släppa skidåkningen än idag, även om tävlingsmomentet inte längre finns med. Att åka så kallad offpist i lössnö är en tillfredsställelse för honom. En hel del golf på Kronholmen finns också på agendan sommartid.
– Sen cyklar jag nästan alltid till och från jobbet i Stockholm, det blir ungefär 1,5 mil varje dag.
Roger Wickman
Under sommaren hemma på Gotland missar Roger inte Stångaspelen. Tolv timmar varpa och tre dagars pärk blev det för 53-åringen i somras.
– Stångaspelen vill jag bara inte missa. Det finns en själ i de tävlingarna som jag vill uppleva en gång om året.