Antiklimax - en strålande avslutning

Det var ett antiklimax utan dess nåde.
Det var också en alldeles finfin avslutning. Mer om den sedan, nedan.
* * *
nÖver 1 300 personer hade tagit sig till Gutavallen denna solskensfyllda valborg - som dock blev kylslagen och gråmulen under match, Gutavallen är ju alltid Gutavallen.
Men jösses vilket antiklimax, vilken tomhet efter matchen som bjöd på det mesta och där avgörandet fälldes i och med matchens allra sista bollkontakt.
Jonas Lindstrands 1-0 kom från ingenstans - eller jo, det kom från en god bit utanför straffområdet - ställde målvakten, tog i stolpen och gick in. René Makondeles reducering var en lätt petning efter ett pass över halva planen där ordet millimeterprecision knappt räcker till.
Ett självmål av FC Gute i den 45:e minuten gav HIF ledningen, och så två straffar på det och ett mål av Thorbjörn Ahlqvist faktiskt inte helt olikt HIF:s första.
Vips hade vi en 3-3-match där hemmalagets skräll hängde darrande i den fuktiga luften över Gutavallen.
Även om jag inte tror att FC Gute hade mäktat med ytterligare trettio minuters förlängning mot Helsingborg så hade det varit stort, jättestort och jäkligt kul, om 3-3 hade stått sig.
Men Helsingborg var förstås det bättre laget sett till hela matchen
Under de första sex minuterna - när Gute knappt varit över halva planen en enda gång - befarade jag och säkert många med mig en betydligt värre matchbild än den som faktiskt bjöds.
* * *
nSå antiklimaxet i form av ett sista och avgörande baklängesmål med typ en sekund kvar att spela, satte därmed punkt för en riktigt kul avslutning.
Och då menar jag en avslutning för min egen, personliga del i min yrkesroll som sportjournalist.
I onsdags, den sista april, gjorde jag min sista dag som anställd på GT-sporten.
När jag knapprat ner dessa mina sista tecken på sportsidorna, tar jag mitt pick och pack, mina små block med krumelurer till anteckningar, mina pennor och mina postit-lappar med mig snett tvärsöver i korridoren och slår mig ner på den stol där jag nu ska arbeta som allmänreporter.
Sannolikt är förstås att jag kommer att dyka upp som inhoppande sportreporter även i framtiden, än sannolikare att jag också kommer att dyka upp som åskådare på allehanda idrottsevenemang.
Min allra första sporttext på GT publicerades den 2 februari 2002, en intervju med Visby IBK:s Henrik Gustafsson. Denna text, publicerad exakt 73 månader senare, blir min sista.
* * *
nTack och hej!