- Det enda som har funnits är att komma tillbaka, säger 19-åringen, som kan hinna med en comeback.
Att det var illa, att det gjorde rejält ont, gick inte missa när Jenny Svennefelts säsongspremiär tog slut på Dalhem IP 25 april. I säsongspremiärens tolfte spelminut fick den vänsterfotade forwarden ett skottläge med sin högerfot strax utanför Roslagsbros straffområde. Motståndarnas målvakt gjorde en utrusning.
- Jag hade all kraft på västerbenet eftersom jag skulle dra med högern. Då träffade hon mig precis här, berättar Jenny.
Hon pekar ner på det långa, breda ärret på utsidan av vänster ankel talar.
Det talar sitt tydliga språk.
Besked som gjorde ont
Vadbenet och ledbandet var av och gråtande leddes Jenny in i en bil för transport till Visby lasarett för undersökning och röntgen.
- Jag kommer knappt ihåg hur ont det gjorde. Men det värsta var nog i bilen, då började det gå över en del eftersom man lättade på den hårda lindningen.
Läkarnas besked var desto smärtsammare.
- När jag fick det, jaa...sedan bara brast det. Jag vet inte om jag någonsin varit så ledsen i hela mitt liv.
För den P18-skolade Jenny var den ödesdigra matchen även hennes första i division 2. Det var även lite examen på den långa försäsongsträningen med den nya gemensamma damkonstellationen.
Först sades det att hela säsongen kunde vara över. Drygt fyra månader senare ser det ljusare ut. Rehabiliteringen har varit lyckad och sedan sommaruppehållet har hon kunnat träna lite lätt med laget.
Men kul har det inte varit.
- Det tråkigaste som finns, säger Jenny om rehaben. Som lagidrottare så har man fått gå iväg själv på egen hand när man är van att träna tillsammans.
Stegen har tagits pö om pö. Veckorna efter operationen var det promenader som gällde följt av naprapatbehandling.
- Det var för att få igång rörelsen i foten, man höll på mycket med balansplattan. Sedan mycket gym.
Men tvivlat har hon inte gjort.
-Nej. Det enda som har funnits är att jag ska tillbaka även om det inte alltid har varit roligt att gå till gymmet.
Foten håller för skott
En comeback i någon av de avslutande matcherna är inte utesluten.
- Jag vill bara tillbaka, spela. Senaste veckan har det känts riktigt bra, men förut har det gjort lite ont. Speciellt när jag har slagit en bredsida, men nu vågar jag ta i med bollen, säger hon efter att ha dragit iväg några distinkta skott med - vänsterfoten.
Hon har suttit med på bänken i två bortamatcher för att successivt slussas tillbaka i laget, men även om Jenny Svennefelt är på gång så har hon av förklarliga skäl en bit kvar till matchform.
- Jag vet inte hur det kommer att bli, ännu har jag inte gått in i en närkamp på träningarna.
Men det kliar i benen på 19-åringen, som tog studenten i somras med blandade känslor på grund av benbrottet.
Det blir inte spel i dagens viktiga match för P18/Dalhem i division 3-striden utan den får hon följa från sidan.
Som så många andra gånger den här säsongen där allt nästan tog slut efter elva minuter i premiären.
- Det är bara så hemskt att sitta och titta på. Jag har inte riktigt förstått att säsongen snart är slut. För mig känns det som att den precis ska börja.