Är det inte för kaxigt, Endre?
Skolelever, pensionärer och alla möjliga arrangerade resesällskap börjar nu visa upp sig i Visby och många bekanta ansikten passar på att dyka upp efter en lång fastlandsvinter.
En jag träffade i går var min företrädare Christian Bengtsson, GT:s sportchef 99-00, och han passar minsann på att återförenas med gotländsk idrott genom att döma fotboll i Klintehamn i morgon, KIKGraip i Gotlandsfyran. Så kan man också råda bot på vemodig nostalgi.
För Bengtsson kunde jag glatt berätta att det hänt en del kul med gotländsk idrott medan han varit borta. Något av det bästa är förstås att ön i form av Endre fått ett lag i högsta serien i en stor idrott. "Jo, Endre var ju oerhört ungt och lovande redan på min tid. Det var något på gång där", mindes Bengtsson.
Men nu nöjer sig Endre verkligen inte med att bara vara ungt och lovande. Nu ska uppstickarklubben etablera sig som ett av Sveriges bästa lag, det märktes på den presskonferens som hölls i Visby i går kväll.
Att en av världens bästa spelare, världens kanske allra bästa, Johanna Ekeroth är på väg till Endre visar att det menas allvar med satsningen.
åää
Endre ska dock akta sig för att gå i Visby IBK:s fälla och tro att man är bättre än vad man egentligen är.
IBK snackade i fjol som division I-nykomling om en femårsplan mot elitserien. I stället blev det tvärstopp och bittert återtåg till tvåan.
Nu snackar Endres starke man Göran Nährström som om det vore en självklarhet att Endre ska till slutspel, redan första säsongen.
Kanske lite väl kaxigt? Skynda långsamt, är mitt råd. Även med Johanna Ekeroth i laget är det ett stort steg att kliva upp i högsta serien.
* * *
n När det gäller Visby IBK ska det bli spännande att följa nye tränaren Richard Steens intåg i laget. Det ska handla om mental träning och mycket teambuilding, eventuellt med Gotlandsgurun som hjälpt Leksand, Per-Henrik Sohlby.
Men även IBK tror jag måste skynda långsamt och inte ha panik i sitt återtåg. Här måste Steen ges tålamod och jag tror det krävs några år i tvåan för att vara redo för ettan igen.
* * *
n Jobbigast just nu måste dock öns speedwaystolthet, Bysarna, ha det. Det är inte bara Galgberget-banans nedläggning 2006 som är en nagel i ögat på Bysfolket. Nu ligger laget sist i allsvenskan också, inget annat än förnedrande läsning.
Och som salt i såren kommer Marcus Anderssons efterhängsna virussjukdom som hindrar honom från åkning. Marcus är själen i laget som lagkapten och jag tror han är nyckeln till att Bysarna ska börja vinna igen.
* * *
n På fotbollsfronten noterar jag att Hammarbys målvakt Ante Covic gör misstag på misstag i matcherna. Tyvärr för Gotlands representant i allsvenskan, bänknötaren Jon Rytterbro, verkar det dock som Covic sitter bergsäkert som tränaren Anders Linderoths förstekeeper.
Rytterbro får fortsätta hoppas på skada, utvisning eller avstängning på Covic om han ska få göra sin allsvenska debut.
Ööä nu
* * *
n Speltid lär däremot Jonas Nygren och Carl Oscar Sjöström få, så mycket de själva vill i Gotlandsfyran. Jag håller med Fårösunds tränare Nicklas Mickelin om att det finns många vinnare i VIF Gutespelarnas comeback, och öns fotboll den kanske största.
Nu blir förstås ett ännu mer erfaret Fårösund ett stort hot till Visby AIK:s serieseger.
"Var vi inte ett hot innan?" frågade sig Mickelin och det tyder väl på en viss optimism uppe i norr, där bortgångne Joakim Anderssons ande fortfarande tycks vila över Fårösunds GoIK.
Andersson var oerhört skicklig på att skapa stämning i ett omklädningsrum och jag antar att det är därför så många gamla storspelare vill varva ned i just detta GoIK-ers.
Så jobbar vi med nyheter